Lugnet på landet

P1040904

Sanna och Thomas har köpt en liten stuga på landet, i skogen. De är mitt uppe i utbyggnad och renovering, och det kommer att bli så fint. Härom veckan var vi och hälsade på för första gången och det var verkligen skönt att vara där. Allt som hördes var fågelkvitter. Vi fikade och tog sedan en promenad ner till sjön. Det är verkligen skönt för en stadshjärna att uppleva det där lugnet. Allt stilla. En bra eftermiddag helt enkelt.

Annonser

På besök hos Lundströms hundar..och katter, hästar, höns tuppar, marsvin, kaniner och ödla

Ja igår åkte vi på utflykt till Lundströms zoo. Bättre sätt att spendera sin lördageftermiddag finns inte om man som jag är tokig i djur. Hade jag varit barn hade jag nog velat flytta in, alternativt velat åka på läger på sommarloven. På Heden, mitt i skogen, bor Malin och Bosse med alla djuren. Anledningen till vårt besök igår var att de fått hem två vackra hästar. En mor och en dotter som omhändertagits och haft turen att finna ett hem hos dessa underbara människor. Malin kommer säkert att berätta om hästarna och deras historia på sin blogg framöver, men just nu har de fullt upp att komma i ordning med allt nytt.

IMG_8214
Vi började med att hälsa på hästarna. Vackra, fina hästarna. Mjuka mular och den mysiga doften. Det är synd att jag så sällan umgås med hästar, för jag blir lite feg. De är ju så stora, och jag har respekt för dem. Men det var härligt att få klappa lite och mata med morötter. Vi tog en skogpromenad med flickorna som fick beta och sträcka på benen.

IMG_8211

P1030603

Hundarna mötte oss i hallen när vi kom in efter skogspromenaden. Massor av hundar, den ena gladare än dem andra. ”Heeeeej! Välkomna till oss.” ”Kolla jag har fått ett tuggben.” Kolla jag kan tugga på din arm!” Åh jag vill pussa dej i ansiktet, guva mysigt” ”Titta på mej´rå, jag är jättefin och har fått lång päls” ”Jag är sååå glad att ni är här! Kolla vad stor jag blivit sedan sist.” Underbart! Det var hundar överallt. Tyvärr har jag ingen bild av dem (det hade bara blivit ett virrvarr av svansar och öron som for omkring).

När vi klarat oss förbi flocken av hundar tog vi oss in i köket för att fika. Där väntade katterna. Gulliga, fina katterna. P1030604

”Välkomna” sa Vilse. ”Jag har gjort fika till er. Kokat kaffe och bakat bullar. Ni vill väl ha kaffe?”

P1030612

Alfons var mest intresserad av bullarna. Och pappret under bullarna. Och allt annat också för den delen. Full fart.

P1030619

Syrran Smilla busade under bordet och for runt som ett skållat troll. Fröken Nemi (som vi inte lyckades få något bra foto på) höll sig på sin kant och betraktade spektaklet på avstånd.

P1030626

Hönorna (och tupparna) var bara ägg när vi var här sist. Då hörde vi dem pipa inuti sina vita hyddor och de kläcktes under natten efter att vi åkt därifrån. De har blivit jättestora! Har ingen bild på just den skocken som kläcktes då, men de här brudarna (och grabbarna?) fastnade på bild. De är några veckor yngre, också jättestora och har både buskiga polisonger och fjädertofflor på  fötterna. Så fina! De väntar på ett fint hönshus att flytta in i.

När vi kom hem framåt kvällen kändes plötsligt vår skock katter inte så stor. Perspektiv på tillvaron!

Mina brudar

IMG_8005

Augusti 1994. Det är tjugo år sedan. Så länge har jag känt mina brudar. Vi började i samma klass i sjuan och allt eftersom tiden gick flätades vi samman till en grupp. Sofia och Sara var klasskompisar sedan tidigare. Marias och Sofias mamma gamla polare. Nina och jag fann varandra ganska snabbt, och sen trillade Sanna in som en bonus på vårterminen. Där någonstans hade vi sammanfogats till en något spretig men samtidigt väldigt nära grupp. Sex personer som sprang på stan på lunchrasten, skrev visdomsord i varandras skolböcker, spelade anden i glaset så fort vi fick chansen, hade kodnamn för våra span och som en efter en smet ut från franskalektionen och landade i trapphuset som vi (med varierande grad av deltagande) glatt prydde med ännu flera visdomsord. Vi blev naturligtvis avslöjade och fick komma till skolan på en lördag och måla om väggarna, vilket vi enbart såg som en bonus. Umgås på helgen också, toppen! Nina hade langat en bit banan på väggen. Den fick sitta kvar och målades över av bara farten och så vitt jag vet sitter den kvar där än som en underlig knöl på väggen nära golvlisten. Men säg det inte till någon…

När jag tänker efter är det smått otroligt att vi lyckats hålla ihop under alla år. Så olika. Vi har varit nära och längre ifrån varandra i perioder, både mentalt och rent fysiskt. Men vi återkommer alltid till varandra på något vis och det känns alltid självklart. Mina brudar är som en trygg bas, de finns alltid där i bakgrunden. Jag tror inte vi släpper varandra, det tror jag inte. Inte efter så många år. För en vecka sedan hade vi 20-årsjubileum här hemma och gottade oss i gamla bilder, skrivböcker och nerklottrade skolböcker med 90-talsmusik i bakgrunden. Nostalgi på hög nivå.

Puss på er brudar.

Och kom ihåg: ”Brutala brudar pratar inte engelska, de super istället” (citat: anden i glaset)

Brunch

P1150930

Brunch på en lördagsförmiddag är aldrig fel, och särskilt inte när den kombineras med att träffa vänner. Igår träffades vi hemma hos Sofia och det var både trevligt och gott! Det är inte lätt att få till det med jobb, barn, hundar, katter, utlandsboende, husbygge o.s.v. men vi har a alltid kul när vi ses. Tänk att vi hängt ihop i 19 år!

En väldigt social kväll

IMG_2522I går var vi riktigt på hugget. Först middag hemma med vänner och deras lilla dotter. Lillstrumpa sprang omkring och försökte pussa katterna till Kisses och Chaplins förtret. Malva och Mynta låg i tryggt förvar under sängen, fåntrattarna. Vi käkade middag och spelade lite spel. Sen var det dags för lilla familjen att åka hem. Jag skulle precis byta om till mjukisar när Klas föreslog att vi skulle åka ner på Hijazz och träffa några andra vänner. Sagt och gjort, på med brallorna och lite piff och så stack vi. Galet längesen vi gick ut så där helt oplanerat. Det kan man ju göra!