Ibland blir jag sugen på en liten räka

P1050818

Tänk att det är hela tre år sedan vi hade en kattunge hemma! Här är Jaspis som vi åkte och hämtade en fredag efter jobbet när hon och syrran hittats utomhus. Jaspis bodde bara hos oss i någon vecka innan Samvetet återfann mamma katt och hela den lilla familjen kunde återförenas. Hon var livrädd och supergosig på samma gång och hade ett minne som en guldfisk. Från att ha legat på rygg i famnen och kurrat som en hel tiger till att, fem sekunder senare när man slutat klappa henne och skulle lyfta upp henne, förvandlas till en fräsande spottkobra. Hon var söt den lilla räkan. Skulle kunna tänka mig en liten snart. Fast bara som jourhem.

bosse1

DSC00675

Ett par-tre år tidigare var vi jourhem åt spottkobrorna Bosse (svart/vit) och Börje (svart). Börje bor med sina stora ögon och sin pussmun hos min mamma. Han törs komma fram och säga hej när mamma är hemma, men när vi är kattvakt vill han inte se röken av oss otäcka tvåbeningar. Men han ligger i mammas knä och är trygg med henne och det är huvudsaken! Bosse hade vi hos oss i ungefär ett år och jag kan fortfarande sakna honom och tycka att det var himla synd att han inte kunde stanna. Gölliga Bo.

DSC00598

Och så får vi inte glömma Chaplinson. Ja honom var jag ju faktiskt jourhem åt från början och vi vet ju alla hur det slutade ♥

Annonser

Tänk att få ha er..

IMG_0085_2

När jag insåg vad det är för datum idag var det  självklart vad dagens throwback thursday skulle handla om. Idag är det på pricken åtta år sedan jag fick hem mina fina älsklingar Malva och Mynta. Mina första egna katter. Mer vilda än tama, men så himla söta. Bilden är tagen dagen efter de kom hem. Två supernyfikna flickor, ständigt på sin vakt. Det är lite trist att bilden är så suddig, men det är ändå än av mina käraste bilder.

Jag hade spanat runt på Samvetets hemsida ett tag och fastnat för några olika kattungar. Precis som jag tänkt höra av mig angående en liten fröken om jag fäst mig vid hade hon blivit tingad på hemsidan. Typiskt. Men så dök Malva och Mynta upp och var så där galet söta. Jag ringde och pratade med Carola på Samvetet. ”De är jättefina! Jag hade precis börjat bli lite orolig för dem.” Flickorna var 15 veckor gamla och började snart bli svåra att adoptera ut som kattungar.  Några dagar senare var jag på besök i jourhemmet. Malva var framme och lekte lite med en sytrådsrulle, medan Mynta satt och tryckte förskrämt bakom mamma Sizzla under sängen. Jag blev kär. Ett par dagar efteråt var det dags att bli matte. Jag tog med mig mamma och åkte till Gottsunda där tjejerna bodde, skrev adoptionskontrakt och köpte kattmat på Willys.

De första dagarna var omtumlande. De fräste så snart de såg mig och mina armar var sönderklösta av små sylvassa klor. Det gick ganska snabbt med Malva som efter bara någon veckas tvångsgos somnade på min mage och kurrade som en hel tiger. Sedan dess är hon en mysgris utan like. Mynta var mer tveksam. Händer var hon inte förtjust i, men man fick gosa med ansiktet. Än idag är hon väldigt pussig. Vändpunkten kom på riktigt när hon några månader senare, nykastrerad och rädd, satt och kurade under byrån. Jag fick ett infall och plockade upp henne i famnen. Och gissa vad glad hon gjorde mig när hon slappnade av och började spinna. Lilla pyran. Sedan dess är vi vänner och kommer faktiskt riktigt bra överens.

Jag är så glad att jag har dem, de där flickorna med stora öron och långa svansar som de till slut växte i ♥