Om att inte känna efter för mycket

IMG_5255

Oj vad skönt det var att komma hem till soffan idag! Efter en dag som gått i hundra knyck gick jag till gymet fast jag inte orkade. Jag hade huvudvärk och magknip och  var på halvkasst humör. Knäppt kanske, men jag hade garanterat inte blivit gladare av att åka raka vägen hem. Ta mig tusan att jag känner mig bättre efteråt! Huvudvärken och magknipet är betydligt mildare och åskmolnet ovanför huvudknoppen är  ersatt av ett ljusgrått ludd. Typ så. På gymet gick det väl helt okej men jag fick anpassa mig efter hur jag mådde och tog det lugnare än vanligt.

Något liknande hände i måndags. Min kropp är lite knäpp. Utan förvarning fick jag tokont i vänster sida över revbenen. Jag känner igen smärtan sedan tidigare, det blir som ett slags ryggskott. ”Ajaj ”tänkte jag och övervägde att skippa träningen Sen tänkte jag att ”det ska jag inte alls göra.” Så jag gick dit, gjorde det jag skulle (något anpassat för rygghuggets skull) och kände mig bättre efteråt. Och jag är övertygad om att det blivit sämre om jag följt min första impuls och tagit sjuan till Salabacke. Det jag vill ha sagt är att det är inte så farligt att testa om det funkar, fast man känner sig lite på svaj. Det värsta som kan hända är att det inte håller, och att man får bryta och åka hem. I bästa fall mår man bättre efteråt. Dock skulle jag aldrig pusha mig själv om jag kände mig sjuk. Det är en helt annan sak.

Förut var jag pigg på att hitta ursäkter att åka hem till soffan fast jag hade träningsväskan med mig till jobbet. Det gjorde nog lite för ont där, eller jag var nog lite för trött. Nu är jag mer benägen att följa min plan och jag tror att det är bra för det mesta. Åtminstone funkar det för mig!

Annonser

Nyårslöften

P1020960

Avger ni nyårslöften? Jag brukar ha någon tanke om något jag vill förändra (för det handlar väl oftast om att förändra något i sitt liv?) men oftast blir det inte så mycket av det. Jag minns några nyårslöften. Ett var på mellanstadiet när jag lovade att inte äta godis på ett helt år. Jag höll ut till påsk. Ett annat år lovade jag att jag skulle byta jobb under året. Det var 2011 och jag började på ett nytt jobb i  mitten av augusti, helt enligt planen. Sen har jag ju tänkt många gånger att jag ska börja träna. Det har det ju inte blivit så mycket av. I år tänker jag bara lova mig själv att fortsätta träna. Jag tror det kommer gå vägen, för har jag hållit igång i åtta månader ska jag väl kunna fortsätta också! Ser det inte så mycket som ett nyårslöfte utan mer som ett livslöfte.

Det känns smått overkligt att det här året tar slut imorgon. Så fort det har gått! Inte ett särkilt händelserikt år för min del. De största händelserna var att jag började på en ny arbetsplats i januari och att jag kom i gång med träningen. Så nöjd att det blev av, och stolt att jag inte lagt av. Jag tycker om nyårsafton, har alltid gjort, även fast förväntningarna oftast är lite uppskruvande. Imorgon är vi bjudna till en av Klas kollegor och Klas kompis pluggkompis. Hängde ni med där? De bor ihop alltså. Vi bidrar med en efterrättsdrink till den gemensamma middagen. Ska bli väldigt trevligt, och roligt att fira med några jag knappt känner!

Sen inser jag att vi måste fota lite mer på våra nyårsfiranden, för den senaste bilden jag kunde hitta var tagen på nyårsafton 2010… 

Ni kanske undrar hur det går med squatsen?

IMG_2621Jag har fått byta strategi litegrann när det gäller the squat challenge. Det gick utmärkt upp till ungefär 90-95 squats men sen började jag känna av knäna och framförallt ländryggen. Det är väl så när man är totalt otränad kanske. Och i ärlighetens namn tyckte jag inte att det tog så mycket på asset som jag trodde att det skulle göra.. Jag kanske gjorde något knas? Jag tog några dagars paus och nu har jag börjat om från 70 fast med bäckenlyft. Jag slänger upp fötterna på soffan för att få lite mer utmaning, och det mina vänner känns i ändalykten. Så man kan säga att jag hänger i, fast med en liten twist.