Monday run day

IMG_0266

Mamma och jag tog en jogg i Jällaskogen igår. Vi valde trekilometersrundan och lufsade på ganska bra båda två tycker jag. Det underliga var att trots att vi sprang lika snabbt och gick samtidigt och lika mycket så diffade tiden per kilometer med över en minut. Mamma sprang alltså mer än en minut snabbare per kilometer än vad jag gjorde, enligt runkeeper. Skumt. Hur som helst. Det var skitjobbigt, men väldigt skönt. Vi konstaterade båda att vi antagligen höll ut längre än vad vi hade gjort om vi sprungit ensamma. Eftersom mamma tränar inför ett lopp nu så kan det tänkas att det blir en repris på detta äventyr ganska snart. Så glad att ryggen inte gått i strejk. Känns riktigt bra idag.

Annonser

Träningssugen

IMG_1395

Aldrig blir man väl så sugen på att träna som när man inte kan eller får? De senaste dagarna i sjukstugan har jag suktat efter nya träningskläder, läst träningsbloggar med stort intresse och längtat efter att gå ut i det fina vårvädret med springskorna i högsta hugg. Bland annat har jag tittat på den här videon, en del i Lofsans löparskola på TV4. Jag vill också pendla med armar åt rätt håll, tänka att fötterna går i en cirkel och hålla kvar en femkrona mellan skinkorna. Hoppas att suget håller i sig även när jag blivit frisk igen..

Joggningssäsongen har startat

IMG_8795

En svettig men nöjd selfie efter ett 5kilometerspass. Jag klarade det på under 40 minuter tack och lov. Det är något av ett minimikrav för mig faktiskt! Drömmen om att klara det på 30 minuter kvarstår som vanligt men det är en lång väg dit. Nu när blodvärdet är bättre (men ännu inte helt ”normalt”, morr..) finns det i alla fall lite bättre förutsättningar än innan. Det var i lördags kväll som jag fick ett ryck och stack ut. Hade väl egentligen inte något direkt mål men när jag ändå var igång var det lika bra att försöka lyssna klart på poddavsnittet, och när tiden började närma sig 40 minuter och distansen 5 kilometer bestämde jag mig för att jag slutar när jag nått det som inträffar först.

IMG_8830

I måndags var det dags igen. Denna gång inspirerad av Lofsan som hade snackat kom igång- löpning på Nyhetsmorgon. Jag körde ett pass med enminutersintervaller i 20 minuter, och försökte att pressa på i löpintervallerna. Det gick bra och det var helt klart överkomligt. Tanken från Lofsan var att köra 10 minuter uppvärmning, 20 minuter med intervaller (1+1, 2+2 eller 4+4, efter förmåga) och sedan 10minuter nedvarvning. Jag hoppade det första och det sista pga tidsbrist men får testa det någon gång. Låg på ungefär 5,45-6,00 min/km i intervallerna vilket jag är nöjd med. För 1,5 år sedan när jag körde samma längd på intervallerna och med längre vila låg jag på närmare 7,00 min/km.

I slutet av april drar I´m a runner-loppet igång igen och i år ska jag försöka hänga med från början!

Energikick

IMG_8662

”Undrar om jag ska ta mig lite frisk luft idag” sa jag till kollegan efter en sjukt trött dag på jobbet. Ett joggpass var vad jag hade i åtanke, men jag hade mina tvivel om det skulle bli av då jag var fruktansvärt trött och det i kombination med hunger bäddade ju inte direkt för success. Med lite käk i magen fick jag i alla fall på mig träningskläderna, pluggade in Trädgårdspodden i öronen och startade Runkeeper. Det gick ju riktigt bra, och det kändes snabbt! Inte särskilt jobbigt alls och faktiskt ganska skönt till min stora förvåning. Det var mestadels tinade trottoarer i Salabacke idag men ändå ganska många ispartier där jag fick gå för att inte slå en vurpa. Tiden blev 27 minuter nånting och det slutade på 7,45/km. Inte alls så snabbt som jag tyckte jag sprang, men det berodde nog på de många korta gångpauserna på isen. Jag var inte tillräckligt slut när jag var klar så jag drog några snabba vändor på gården hemma innan jag gick in. Och den där tröttheten, den var som bortblåst när jag kom hem! 

Som sagt förut, den där grundorken är så himla mycket bättre nu än innan järntankningen. Det är en helt annan grej faktiskt. Nu är jag taggad på att springa mer!

Flytta påre unge!


sc0003349603
Haha, jag skrattar ihjäl mig åt den här bilden. Kolla damen bakom mig, hon ser ut att vilja grabba tag i mig och slänga mig av vägen. Tur morsan höll mig i handen så jag inte försvann! Vi sprang Maja Gräddnosloppet många år på raken, mamma och jag. Jag tyckte alltid att det var roligt och spännande. Ofta (kanske alla gånger?) var moster Gunnel och kusin Sofia med också. Ett år fick jag och Sofia springa ensamma. Det föregicks av mycket planering kring hur vi skulle göra för att inte tappa bort varandra. Vi löste det och kom i mål välbehållna sida vid sida.

sc0003349602

Ja det här med att springa alltså. Jag har aldrig varit uthållig, men jag var snabb på 60 meter i mellan- och högstadiet! Kort och intensivt funkade bra. Det är väl också det enda jag varit någorlunda bra på i idrottssammanhang, haha. Har alltid önskat att jag kunde springa långt (åtminstone 5 kilometer) och känna mig snabb och vältränad, men har aldrig kommit dit. I ärlighetens namn har jag väl aldrig riktigt försökt förrän nu på senare år. Tycker att jag borde ha förutsättningarna med en liten och lätt kropp, men ändå är benen så tunga. Jag tror det handlar om att jag ger upp för fort. Vill kunna på en gång och tröttnar snabbt. Lite för dåligt psyke.

En grej jag tycker är så sjukt frustrerande är folk som inte har rört på sig på år och dar och går ut och klämmer fem kilometer eller en mil i bra tempo. Hur?! Jag skulle på riktigt inte kunna pressa så långt ens om jag var jagad av vargar. Nu på sistone kan jag nog i och för sig skylla ganska mycket på mitt dåliga järn- och blodförråd i kroppen att det inte går framåt. Vet inte hur länge det varit så.

 P1160070

Jag har fortfarande en dröm om det här med löpningen. Att kunna pressa på och känna att kroppen svarar. Hur svårt kan det vara? Med lite bättre järndepåer kanske det går bättre, Vi får se om några veckor..

I´m a runner-loppet

IMG_7358

Andra loppet på en vecka, rekord! I söndags sprang Klas och jag (och ungefär 90 andra) I´m a runner-loppet. Det var jättekul, och riktigt bra arrangerat. Kan verkligen rekommendera andra att vara med! Vi började med uppvärmning innan vi stack iväg längs Fyrisån. Jag blev omsprungen av de flesta efter ungefär 50 meter och såg deras ryggar försvinna i fjärran. Någon låg jämsides med mig och några efter. Fine. Precis enligt mina beräkningar. Inte stressa iväg och banga ihop. Bara fortsätta framåt. Det var så himla varmt!! Allt gick bra och fram till den fjärde kilometern höll jag en betydligt bättre snittfart än under Blodomloppet. Sen gick det uppåt, uppåt och uppåt. Och sen brant nerför efter det. Jag fick gå. Gick nästan en hel kilometer. Sen var det bara sluttampen kvar. Den sista kilometern. Det blev många korta gångpauser. Höll på att bryta ihop när jag insåg att vi skulle RUNT Svandammen och inte förbi, haha. Fick en liten energikick och orkade spurta den sista biten in i mål. Tiden? 38,44 (snitt 7,44/km) mot 40,07 (snitt 8,01/km) i Blodomloppet. Jag är jättenöjd, särskilt med tanke på att jag faktiskt gick nästan en kilometer. High five på den! Tyvärr är ju backen kvar i nästa lopp, men kanske att jag kan springa lite snabbare innan den jäkeln.. Och det bästa av allt – jag kom INTE sist i mål. Jag kom näst, näst, näst, näst, näst, näst, näst, näst sist.

18 minuter

IMG_7115

Skönt att vara fysiskt uttröttad. Det är en helt annan trötthet än den när man haft en stressig dag. Jag var ute och sprang idag. Först i tio minuter, och sen i åtta minuter med två minuters gång mellan. Alltså jag är så nöjd! Nu har jag bevisat för mig själv att jag kan, även fast det går långsamt, så nu är det bara att plussa på någon minut i början och slutet för varje pass så blir det snabbt längre. Det bästa av allt; jag sprang utan värktablett i kroppen. Ska försöka göra det så långt det går för att verkligen känna om jag får ont någonstans. Nu, peppad att gå ut igen om någon dag! Men först vill jag soooova..

Försiktigt optimistisk

Än så länge verkar de göra sitt jobb, övningarna från sjukgymnasten. Hurra sådär lite försiktigt. Jag har fått två rörlighetsövningar. En för baksidan av höger lår, och en för framsidan av vänster lår eller egentligen ljumsken. Det har faktiskt blivit bättre!! Vad jag förstår så tror han att det är en instabilitet i bäckenområdet som från början har orsakat snedbelastningen och till slut snedheten. Typ så. Vi får se vart det här leder. Imorgon ska vi hänga i gymet och testa lite övningar. Gymet ja, det var ju ett tag sedan…

P1160045

Nu sitter det förresten en anmälningslista till Blodomloppet på kylskåpet i fikarummet på jobbet. Förra året kunde jag inte springa vid den här tiden så jag anmälde mig till att gå. Det ska jag aldrig i helvitti göra om för oj så frustrerande det var. Folk som vankade i sidled fem stycken i bredd så man inte kom nån vart. Till slut lackade jag ur och började springa. Inte för att jag kom framåt så mycket snabbare men det var tusan så mycket roligare. I år kan jag inte helller springa den här tiden på året, men jag tänker att det får ge med sig och imorgon ska jag anmäla mig till att jogga 5 kilometer. Funkar det inte får jag väl gå. Eller inte.