Sportig helg

IMG_8525

I helgen har jag varit en riktig hurtbulle. Hela veckan har förresten gått i träningens tecken. Gym på måndag och onsdag. Så skönt att vara igång igen! Sen hade jag planerat att gå dit även på lördagen men blev lite sen. Istället sneglade jag ner på gatan och konstaterade att det inte såg så farligt halt ut, så jag snörde på mig joggingskorna och tog en testrunda. Det gick riktigt bra! Jag kände att jag hade en annan ”grundork” än tidigare, det fanns lite att ta av så att säga. Tack för det järninfusioner! Jag kunde hålla ett jämnt tempo hela tiden jag var ute med undantag för ungefär 3 x något tiotal meter då jag gick. Hamnade på ett snitt på 7,03 min/km vilket är ungefär en minut snabbare per kilometer mot när jag var ute tidigare i år. Nu blev det bara 2,4 km, men ändå. En bra start och nu känns det som att det finns något att bygga vidare på. Sen styrka hemma (axlar, bröstrygg).

IMG_8529

Och idag då! Skidåkning i Storvreta!! Mamma plockade med mig och det gick så himla mycket bättre än när vi var i Grönlitt. Något bättre fäste (men det var marginellt faktiskt), men igen – orken! Sen hjälpte det så klart till att jag inte hade så ont i ryggen. Åkturen slutade på ungefär 5,5 kilometer och en vurpa. Så himla kul var det, och skönt att få svettas lite. Jag blev säkrare och säkrare för varje varv vi åkte så nu är jag peppad på att sticka ut igen nästa helg. Hoppas att snön får ligga kvar.

Annonser

Insikt i skidspåret

En sak har jag insett. Jag är verkligen inte bra på att åka skidor. De små fyraåringarna som susar runt har bättre koll på armar och ben, men är också totalt orädda vilket antagligen underlättar en del.

Idag gjorde vi ett försök i spåren igen efter paus igår när det hotades med regn. Det var knökfullt. Folk överallt och alla susade fram som jehuer. Jag halkade runt som en klick smör i en varm panna och var nära att sträcka var och varannan muskel i kroppen. Tog mig upp mot det enda vettiga spåret (det är tyvärr ganska snöfattigt här) men fick ångest av första lilla backen och tassade neråt igen. Åkte några varv på stadion innan jag packade mig hemåt. Det var a) överhängande risk för att bli förbannad och b) överhängande risk för skador.

IMG_8415.JPGUnder alla år med värk har jag utvecklat ett lite speciellt rörelsemönster. Rättare sagt så är jag väldigt kontrollerad i mina rörelser för att förhindra att det gör ont. Ett sätt att skydda kroppen. Det här har lett till att jag är väldigt dåligt förberedd på att parera för plötsliga rörelser vilket dyker upp rätt ofta i längdskidåkning, särkilt när det är hala spår som vi haft här.

IMG_8413.JPGNote to self: öva mer på balans och explosivitet (tror jag kan hjälpa, vad tror ni?). Har inte gett upp om skidåkningen än men inser att jag verkligen skulle behöva få tuffa runt i ett flackt och snällt välpreparerat spår med bra före och i princip öva på att våga slappna av. Någon liten snäll backe här och var vore bra. Kan vi ordna det?

Skidåkarn

IMG_8410.JPGAlltså, Charlotte Kalla och Gunde Svan – släng er i väggen! Jag har åkt skidor för första gången på 10 år, i sjukt hala och isiga spår, och överlevt. Det blev nog ungefär 4 kilometer nu på förmiddagen. Provade en sväng på 1,5 km i ett spår i skogen men dog av alla backar (inget som någon annan än jag skulle kalla otäcka backar) och blev superlycklig över att upptäcka att jag istället kunde åka runt, runt på stadion i fina spår. Obs, utförsbacke i slutet av varje varv (knappt något som någon annan än jag skulle kalla utförsbacke)!

IMG_8412.JPGBrände sju varv och nu sitter jag med varm choklad och väntar på Klas som var lite djärvare än jag i spåren. Fick veta i skidshopen att de spårat 4 km på sjön i morse. Garanterat fritt från backar alltså! Kanske måste ut en sväng i eftermiddag och prova det!