Oväntad vändning

Vi åkte till Bosse och Malin för att hämta hästskit igår. Ett helt släp skulle vi ha. Varken mer eller mindre. Det är som en cirkus att komma till Heden, helt underbart med alla djur. Hundarna blir alldeles bananas, de är överallt. Jag var taggad för ett träningspass med grepen men Malin hade andra planer. Här skulle ridas.

P1070288P1070298Jag försökte protestera, men Malin tog helt sonika och sadlade hästarna och langade upp mig på Nadine. Jag var skitnervös. ”Håll dig bakom Lova bara så går det bra. Stannar hon så stannar Nadine.” Vi skrittade iväg. Det gick fint! Efter bara en liten stund kände jag mig faktiskt inte nervös alls. ”Vill du trava?!” Eh…ja vi kan prova. Det gick också fint. Min första tanke var att sitta ner eftersom jag antagligen inte skulle komma ihåg hur man rider lätt. Det visade sig komma väldigt naturligt att rida lätt, det blev väldigt tydligt också – mycket lättare än på islänningarna vi skumpade runt på i somras eftersom Nadine tar så stora steg. Hon är ju gammal travbrud. Första travsvängen blev ganska kort, men sen höll vi i lite längre och DET  VAR SÅ ROLIGT!!  Men jag vågade inte galoppera den här gången..

IMG_1342Jag måste nog rida lite oftare för jag har gått runt och varit glad i två dagar nu. Underbart. Så glad att mina protester ignorerades. Och hästskiten? Den lastade Klas och Bosse medan vi var ute och red. Så himla praktiskt det här.

Annonser

Hoppla pållen!

IMG_9931

Det är sällan jag är färdig i tid när jag ska någonstans, men i morse var jag påklädd och i det närmaste klar att åka en timme innan det var dags. Lite nervös kanske? Sanna plockade upp mig och vi begav oss till Agersta där vi skulle rida. Jag fick den finaste lilla skäcken, Prati. Hästarna var sadlade och klara så vi uppmanades att sätta på tränset och komma ut på ridbanan. Med lite guidning från Sanna lyckades jag på första försöket. Möjligen en aning ringrostig.. Notera mitt något nervösa leende på bilden.

IMG_0105

IMG_9948

Ett, tu tre var jag på plats i sadeln och det kändes så bekant men samtidigt så främmande. Det där välbekanta gunget och klappret från hovarna, så otroligt mysigt! Vi skrittade iväg. Jodå, kroppen minns på det stora hela hur man gör när man rider. Tänk att det gått 15 år sedan sist.

IMG_9933

IMG_9937

Turen gick längs grusvägar, inne i skogen och på åkrar. Vi såg tre rådjur på ganska nära håll och två vildsvin (tror vi) i fjärran. Jag såg också några myggor och flugor, en skalbagge, ett gäng hundar och några hästar. Värsta safarin. I första tölten dök den här låten upp i skallen och den förföljde mig under hela ridturen och resten av dagen. Hux flux var det dags för galopp och det gick väl lite halvbra i första vändan. Ett tag tror jag Prati kombinerade alla fyra gångarterna i ett, och jag skumpade i en femte. Men andra gången fick vi till det och flög fram. Så roligt! Jag tappade stigbyglarna, men det gjorde inte så mycket.

IMG_9939

Jag kom på mig själv med att le fånigt under hela ridturen och jag är bra sugen på att rida snart igen. Men innan jag säger för mycket ska jag känna efter hur det känns i kroppen i morgon. Sittbenen är bra ömma redan nu kan jag säga..

Så glad och tacksam att det här gick bra, och att jag äntligen vågar lita så pass på kroppen igen. Yes! 

Hästarna fick vänta lite

P1030291

Ni som var uppmärksamma på Facebook för en vecka sedan vet att jag skulle göra debut på hästryggen igår. Eller snarare nydebut. Det var dryga femton år sedan sist. Sanna, Sofia och jag hade bokat turridning på islandshäst (känns lagom att börja med), men Sofia var tvungen att ställa in och jag passade då på om att be att senarelägga kalaset p.g.a. min fruktansvärda nackspärr. I måndags var jag till kiropraktorn och fick ont i ryggen på kuppen.  Jag har kurerat med Ipren (fast jag egentligen inte ska), tigerbalsam, massage, värme, spikmatta och hoppas att allt ska vara frid och fröjd inför försök nummer två som blir i nästa vecka. Det ska bli väldigt roligt och jag har längtat så länge efter att sitta upp igen. Jag har faktiskt inte vågat boka något förrän nu pga att jag haft såna besvär med ryggen, men i år känns det betydligt mer stabilt på den fronten. Förutom min dipp nu då, så typiskt. Jag är nervös inför ridningen men det är ett positivt pirr. Vet hur mycket jag tyckte om att rida, och att kroppen antagligen minns hur man gör. Det jag är rädd för är att det ska göra ont och att jag ska ramla av. Det första kan mycket väl hända, det andra är inte särskilt troligt. Ganska säkert är i alla fall att vi kommer ha roligt!

Bilden är från när vi hälsade på Susanne och hennes fina hästar  i höstas. Minns att jag mådde dåligt p.g.a. magen då. Så glad att jag fått ordning på det.