Ordning och reda, bra slut på min freda’

IMG_0092_2

Alltså. I princip hela min arbetsdag igår ägnade jag åt att styra upp kring den patient som kom hem utan rapport från sjukan igår. Två timmars hembesök och flera timmars rodd på eftermiddagen med listor, ordinationslistor som inte stämmer överens, hämta ett läkemedel på ett apotek och resten på ett annat. Allt medan telefonen ringde och nya saker dök upp. Tack och lov fick jag fin hjälp från snälla kollegor med en del av grejerna. Vid 18 på kvällen var både Erik och jag klara med dagens arbete (jag skulle egentligen ha gått hem halv tre, men  hey.. vem har ett liv?). Där hade man ju kunnat tänka sig att avsluta arbetsdagen, men speedad som jag var, och sjukt less på röran på kontoret (dels allt gammalt som legat och skrotat, och den röra som uppstod efter att vi haft hantverkare där på torsdagen) började jag röja och Erik hakade på. Jag är så glad för det, för det kommer kännas så sjukt mycket mer inspirerande att komma till jobbet på måndag. Plus, vi hinner aldrig få det gjort dagtid. Det var en väl investerad städ- och röjartimme och jag gick hem glad och nöjd och kunde verkligen koppla av.

Ni kanske kommer ihåg att jag bytte till den här arbetsplatsen i januari 2013? Efter min första arbetsdag skrev jag det här inlägget där jag lovade att visa upp mitt nya kontor när jag kommit i ordning. Jag trodde väl inte att det skulle dröja närmare två år.. Kolla på bilden! Man ser ytan på skrivbordet, och vi har hyllor på väggen! Massa förvaringsyta. Jag tror på riktigt att om miljön runt omkring är i ordning så blir det mindre kaos i skallen. Håller tummarna för att det stämmer!

Annonser

När ska det börja funka?

Akademiska sjukhuset.  Uppsala. Fasad huvudentrén, ingång 70. Pressbild.

Tänk att jag har jobbat där, i det där huset, på det där sjukhuset. Det känns som en evighet sedan. Som i en helt annan värld. Där jag inte trivdes särskilt bra men där jag hade roliga och trevliga kollegor som jag ska träffa igen nästa fredag. Fullt ös hela tiden, trolleri på hög nivå med de berömda knäna och inte hade jag någon koll på hur det funkar ”på andra sidan” där jag jobbar nu. Jag kan tala om att det där berömda trolleriet med knäna är än mer välanvänt där jag jobbar nu. Man blir en fena på att lösa omöjliga uppgifter, ungefär varje dag. Det var betydligt lättare på många sätt inom de där fyra väggarna. Men jag har fantastiska kollegor och mitt i allt bök och stök så har vi rätt kul ihop på jobbet. Men ibland rinner det över..

Efter en dag på jobbet som slutade med två timmars övertid på grund av en utebliven rapport från sjukhuset gällande en patient som skrevs ut (och jag har en hel A4-sida med ”to do” gällande samma patient under morgondagen) fick det här bli denna veckas throwback thursday.  Jag blir så trött. Alltid samma visa. Jag kan räkna antalet smärtfria utskrivningar/hemgångar på ena handens fingrar känns det som. Konstant ångest inför att någon ska komma hem. Den ständiga känslan av att behöva ligga på och tjata om att få information, dubbelkolla att allt är ordnat..för är det inte i ordning blir det ett helvete för oss som ska ta emot hemma. Och de som jobbar där har sällan (precis som jag själv) någon koll på hur det funkar utanför sjukhuset. Fick veta att en f.d. kollega som idag jobbar samma typ av verksamhet av jag också hade fått jobba över idag (en och en halv timme för hennes del) av just samma orsak. Det är inte okej någonstans. ”Jag kan inte rodda mer i det här nu, för nu slutar jag” sa sköterskan på sjukhuset. Din uteblivna rapport leder till flera timmars onödigt jobb för mig både igår och idag, tänkte jag. Imorgon ska jag skriva en avvikelserapport. Igen. Om jag hinner.

Dagens positiva: jag hann (lyckades fixa en lucka till att) äntligen delegera två personal för att ge insulin. Det har vi försökt få till i månader. Klapp på axeln och hurra för det! OCH, vi har fått nya hyllor på kontoret. Jippikayey!

Inspirationen, hallå?

IMG_0059

De senaste veckorna vill jag helst stoppa undan och glömma. Det har varit så sjukt mycket på jobbet. Mycket övertid (vissa dagar upp emot tre timmar) och den ständiga känslan av att inte hinna med och aldrig någonsin få ordning på allt som blivit liggande. Frustrationen är stor. Det är slitsamt. Och så kommer en dag när det rullar på och saker hinns med och så känns allt mycket bättre. Jag gillar ju mina kollegor, vi är ett bra team. Det är tiden som är så jäkla knapp. Tänker att det kanske vore bra att läsa någon rolig kurs nån dag i veckan för att få lite inspiration, men jag vet inte inom vad riktigt. Man blir inte direkt social av att ha häcken full hela dagarna. Flera kvällar har jag kommit hem, lagt mig på soffan och somnat för att sedan vakna, äta middag och gå och lägga mig. Det surrar i skallen. Jag vet inte om det är värt det. Och den där ständiga känslan av att något har glömts bort. Och så träningen som det gått alldeles på tok med. Jag gör mina övningar från sjukgymnasten varje dag med några få undantag, men på gymet har jag inte satt min fot på en månad. Jag har inte orkat helt enkelt. Inte varit inspirerad. Nu när jag märker att mina övningar ger resultat, och solen skiner ute känner jag att det finns en gnista inspiration där någonstans. Jag vill ju, och det är ju roligt. Och ibland ska man bara göra och inte känna efter så mycket. Plötsligt kanske det händer. Jag tror det.