Insikt i skidspåret

En sak har jag insett. Jag är verkligen inte bra på att åka skidor. De små fyraåringarna som susar runt har bättre koll på armar och ben, men är också totalt orädda vilket antagligen underlättar en del.

Idag gjorde vi ett försök i spåren igen efter paus igår när det hotades med regn. Det var knökfullt. Folk överallt och alla susade fram som jehuer. Jag halkade runt som en klick smör i en varm panna och var nära att sträcka var och varannan muskel i kroppen. Tog mig upp mot det enda vettiga spåret (det är tyvärr ganska snöfattigt här) men fick ångest av första lilla backen och tassade neråt igen. Åkte några varv på stadion innan jag packade mig hemåt. Det var a) överhängande risk för att bli förbannad och b) överhängande risk för skador.

IMG_8415.JPGUnder alla år med värk har jag utvecklat ett lite speciellt rörelsemönster. Rättare sagt så är jag väldigt kontrollerad i mina rörelser för att förhindra att det gör ont. Ett sätt att skydda kroppen. Det här har lett till att jag är väldigt dåligt förberedd på att parera för plötsliga rörelser vilket dyker upp rätt ofta i längdskidåkning, särkilt när det är hala spår som vi haft här.

IMG_8413.JPGNote to self: öva mer på balans och explosivitet (tror jag kan hjälpa, vad tror ni?). Har inte gett upp om skidåkningen än men inser att jag verkligen skulle behöva få tuffa runt i ett flackt och snällt välpreparerat spår med bra före och i princip öva på att våga slappna av. Någon liten snäll backe här och var vore bra. Kan vi ordna det?

Annonser

Skidåkarn

IMG_8410.JPGAlltså, Charlotte Kalla och Gunde Svan – släng er i väggen! Jag har åkt skidor för första gången på 10 år, i sjukt hala och isiga spår, och överlevt. Det blev nog ungefär 4 kilometer nu på förmiddagen. Provade en sväng på 1,5 km i ett spår i skogen men dog av alla backar (inget som någon annan än jag skulle kalla otäcka backar) och blev superlycklig över att upptäcka att jag istället kunde åka runt, runt på stadion i fina spår. Obs, utförsbacke i slutet av varje varv (knappt något som någon annan än jag skulle kalla utförsbacke)!

IMG_8412.JPGBrände sju varv och nu sitter jag med varm choklad och väntar på Klas som var lite djärvare än jag i spåren. Fick veta i skidshopen att de spårat 4 km på sjön i morse. Garanterat fritt från backar alltså! Kanske måste ut en sväng i eftermiddag och prova det!

Skidåkarn

sc00008d2614
Jag har aldrig varit någon fena på att åka skidor på längden. Minsta lutning och jag välter. Nu låter det som att jag testar lite titt som tätt. Sist var för åtta år sedan på nyårsafton när mamma och jag tog en tur till Storvreta och åkte ett par varv i ett spår där. DEN träningsvärken efteråt. Inte nådig. Sen har jag haft några års uppehåll kan man säga. Nu är det dags att damma av skidorna igen för till nyår åker vi till Grönklitt med Sanna och Thomas. Jag har blivit lovad att det finns korta och flacka spår så jag ska ta mig en provtur. Skidorna måste ju få användas någon gång. Det ska bli riktigt kul att åka bort och få andas lite friskluft i några dagar. Och sällskapet är det ju inte något fel på heller!

Undrar om plastskidor och på tok för långa stavar är ett framgångskoncept? Ser ju rätt stabil och glad ut på bilden. Jag tror att jag knyckt farbror Johans skidor,  tro på tusan att jag är nöjd! Vill minnas att vi åkte en del skidor när jag var riktigt liten. Kan det stämma morsan? Jag vill gärna bli lite bättre på skidor för det ser så väldigt skönt ut att susa fram i spåren!