En orolig vecka

IMG_0749

Här är senaste veckan på instagram. Man kan lätt se var mitt fokus har legat. Katter, katter, katter och så några pepparkakor. Jag har varit helt slut. Verkligen trött. Det tar verkligen på krafterna att ha en sjukling hemma. All oro, fy fasen. Men! Nu verkar det vända. Chaplin var hos veterinären i måndags. Njurvärdena var något förhöjda (inte så konstigt med tanke  på viss vätskebrist), levervärdena var också något avvikande men inget utslag på pancreasprovet. Han fick vätska intravenöst. Trolig diagnos enligt veterinären är inflammerad tjocktarm (vi har samma diagnos, snurken och jag!). Lösningen ska visst vara att hitta ett foder med så rent protein som möjligt, s.k. hypoallergent. Helst skulle proteinet vara hydrolyserat (behandlat på något vis, känns lite underligt?) Om vi ville kunde vi få en kur kortison.

Eftersom han haft diarré en tid, och till viss del med blod på sistone, kände vi att fokus i första hand måste ligga på att lugna magen så jag ringde och bad om ett recepts torsdags. 5 veckors nedtrappning och sedan en underhållsdos. Pust, det är ju en kamp det med. Nu har han inte haft någon diarré på två dagar vad vi sett, och idag gjorde han sin första lilla korv. Frågan är…ska man avvakta och se eller ska vi starta kuren? Vi har köpt ett nytt foder idag (70% kötthalt, bara ett slags protein) som han verkar gilla. Ja inte vet jag. Tror vi avvaktar en dag och ser hur bajset och matintaget utvecklar sig.. Han äter för övrigt helt okej nu.

Annonser

Så här mår jag just nu

IMG_8583

I förra veckan var jag och lämnade blodprover för att se hur blodvärdena ligger efter alla järninfusioner, men jag har inte fått något svar än. Jag får nog ringa och fråga om det för nu är jag nyfiken som tusan. Jag känner mig starkare i grunden och piggare rent generellt även fast jag fortfarande är trött till och från såklart. Men nu finns det oftast en anledning, t.ex. att jag vet med mig att jag sovit dåligt eller något. Konditionen har jag redan skrivit om att den blivit bättre, eller rättare sagt orken. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men när jag exempelvis är ute och joggar nu så tar jag mig framåt utan att hela tiden kämpa för att hålla mig ”över ytan”. Det finns en ork där som inte funnits förut. Det känns som att det finns något att bygga på. Magen mår bra och normaliserades dagen efter att jag började med min medicin vilket känns helt underbart. I samma veva försvann en besvärlig klåda jag haft i ett par månader. I och med att jag gått på en kortisonkur i flera veckor (avslutad i torsdags) har jag inte behövt ta några vanliga värktabletter vilket också känns väldigt skönt. Nu återstår att se hur det utvecklar sig när jag är utan kortisonet. Jag har fått till en del kostförändringar också. Bland annat har jag i princip helt slutat äta gluten vilket är något jag tänkt på i flera år men aldrig testat. Jag har inte mått bra av en massa mjöl, så bröd och pasta har jag mest ätit av gammal vana och för att jag inte vetat vad jag skulle ersätta det med. Nu har jag alltså varit utan detta sedan i januari och det går hur bra som helst. Blir jag sugen på något brödliknande så har jag glutenfritt i frysen men oftast äter jag riskakor med en massa smarrigt på. Till frukost blir det nötter och mandlar istället för flingor på yoghurten och glutenfri pasta ger jag inte mycket för så jag väljer annat som till exempel quinoa, potatis, linser eller ris. Jag har också varit noggrann med att ta med en smoothie till morgonfikat på jobbet och jag har lagt till ett kokt ägg till min frukost. På köpet har jag gått upp ett par kilo i vikt sedan januari vilket absolut inte skadade. Nu håller jag tummarna för att jag ska fortsätta må bra. Och så väntar jag på kallelse för återbesök till mag-tarmmottagningen för att se hur planen framåt ser ut..