Monday run day

IMG_0266

Mamma och jag tog en jogg i Jällaskogen igår. Vi valde trekilometersrundan och lufsade på ganska bra båda två tycker jag. Det underliga var att trots att vi sprang lika snabbt och gick samtidigt och lika mycket så diffade tiden per kilometer med över en minut. Mamma sprang alltså mer än en minut snabbare per kilometer än vad jag gjorde, enligt runkeeper. Skumt. Hur som helst. Det var skitjobbigt, men väldigt skönt. Vi konstaterade båda att vi antagligen höll ut längre än vad vi hade gjort om vi sprungit ensamma. Eftersom mamma tränar inför ett lopp nu så kan det tänkas att det blir en repris på detta äventyr ganska snart. Så glad att ryggen inte gått i strejk. Känns riktigt bra idag.

Annonser

Energikick

IMG_8662

”Undrar om jag ska ta mig lite frisk luft idag” sa jag till kollegan efter en sjukt trött dag på jobbet. Ett joggpass var vad jag hade i åtanke, men jag hade mina tvivel om det skulle bli av då jag var fruktansvärt trött och det i kombination med hunger bäddade ju inte direkt för success. Med lite käk i magen fick jag i alla fall på mig träningskläderna, pluggade in Trädgårdspodden i öronen och startade Runkeeper. Det gick ju riktigt bra, och det kändes snabbt! Inte särskilt jobbigt alls och faktiskt ganska skönt till min stora förvåning. Det var mestadels tinade trottoarer i Salabacke idag men ändå ganska många ispartier där jag fick gå för att inte slå en vurpa. Tiden blev 27 minuter nånting och det slutade på 7,45/km. Inte alls så snabbt som jag tyckte jag sprang, men det berodde nog på de många korta gångpauserna på isen. Jag var inte tillräckligt slut när jag var klar så jag drog några snabba vändor på gården hemma innan jag gick in. Och den där tröttheten, den var som bortblåst när jag kom hem! 

Som sagt förut, den där grundorken är så himla mycket bättre nu än innan järntankningen. Det är en helt annan grej faktiskt. Nu är jag taggad på att springa mer!

I´m a runner-loppet

IMG_7358

Andra loppet på en vecka, rekord! I söndags sprang Klas och jag (och ungefär 90 andra) I´m a runner-loppet. Det var jättekul, och riktigt bra arrangerat. Kan verkligen rekommendera andra att vara med! Vi började med uppvärmning innan vi stack iväg längs Fyrisån. Jag blev omsprungen av de flesta efter ungefär 50 meter och såg deras ryggar försvinna i fjärran. Någon låg jämsides med mig och några efter. Fine. Precis enligt mina beräkningar. Inte stressa iväg och banga ihop. Bara fortsätta framåt. Det var så himla varmt!! Allt gick bra och fram till den fjärde kilometern höll jag en betydligt bättre snittfart än under Blodomloppet. Sen gick det uppåt, uppåt och uppåt. Och sen brant nerför efter det. Jag fick gå. Gick nästan en hel kilometer. Sen var det bara sluttampen kvar. Den sista kilometern. Det blev många korta gångpauser. Höll på att bryta ihop när jag insåg att vi skulle RUNT Svandammen och inte förbi, haha. Fick en liten energikick och orkade spurta den sista biten in i mål. Tiden? 38,44 (snitt 7,44/km) mot 40,07 (snitt 8,01/km) i Blodomloppet. Jag är jättenöjd, särskilt med tanke på att jag faktiskt gick nästan en kilometer. High five på den! Tyvärr är ju backen kvar i nästa lopp, men kanske att jag kan springa lite snabbare innan den jäkeln.. Och det bästa av allt – jag kom INTE sist i mål. Jag kom näst, näst, näst, näst, näst, näst, näst, näst sist.

Blodomlopp eller inte blodomlopp..?

IMG_7259

Vi skulle ju springa Blodomloppet med jobbet på tidag, men så fick jag veta i veckan att vi inte var anmälda…Snopet. Jag har ju laddat ända sedan i höstas och var taggad fast jag inte är i så bra form som jag hoppats. Funderar på att försöka efteranmäla mig för att ändå få vara med. Känns som att det vore kul att ta mig runt den där rundan när jag ändå haft tanken på det så länge. Plus att Blodomloppet känns som ett väldigt lagom lopp för mig där jag kan gömma mig i klungan och är säker på att inte komma lufsandes sist av alla i mål. En test inför I´m a runner-loppet. Jag ska fundera till imorgon.

En påskdag

IMG_7086

Jag är allt bra mör nu alltså, fast på ett bra sätt. Först en hel dags grävande i komposterna (ryggen höll!) och sen en tjugominutersjogg utan gångpaus. High five på den! Och vilket väder. Alltså, bästaste bästa. Nu nyäten och med en katt i knät. Kommer somna ovaggad ikväll. Och det bästa av allt, en dags ledigt kvar. Älskar långledigt.

Dra åt skogen, kors i taket o.s.v.

IMG_6965

Idag inträffade något väldigt sällsynt. Jag drog på mig träningskläderna…och åkte inte till gymet. Nej istället laddade jag ett riktigt nybörjarsoffpotatisjagharvärldenssämstakondis-pass i Runkeeper och gav mig ut på äventyr med min rethosta och mina snabba skor. Klädd i alla färger jag kunde hitta och ett rött ansikte skrämde jag nog slag på en och annan pensionär och sömnig föräldraledig som strosade fridfullt i vårsolen. Holy smokes. Det gick rätt okej ändå. Kände direkt av baksidan av höger lår och vänster ljumske som jag så ivrigt tränat bort med mina sjukgymnastikövningar men det är väl inte hela världen. Det ska ju funka att vara aktiv också, så jag kör vidare och hoppas att det vänder igen! Jag hostade inte en enda gång och hade inte dött av lite längre joggintervaller. Det var inte konditionen som satte stopp. Summa summarum, jag är nöjd.

Bästa tipsen mot rethosta?

IMG_0060

I över en vecka har jag haft rethosta nu. Kanske till och med två. Jag minns inte riktigt. Usch och blä, och väldigt irriterande är det. Nästan så jag känner mig andfådd på något underligt sätt också, fast jag inte rör på mig. Har ni några tips för att bli av med det? Har ledsnat nu och vill faktiskt egentligen ut och prova benen på en joggingrunda, men det kommer inte funka då jag knappt kan prata utan att börja hosta. Ska jag vräka i mig honung?  Har läst någonstans att det ska vara hostdämpande. Känner mig inte sjuk i övrigt, förutom att jag hade yttepytte ont i halsen de två veckorna innan hostan slog till och att jag vaknade med munsår på hakan i morse. Haksår?

Idag har jag jobbat, och Malva och jag tar som vanligt igen oss en sväng på soffan. Vad hon återhämtar sig ifrån är en gåta, kanske en tung dag utan knägos?

Försiktigt optimistisk

Än så länge verkar de göra sitt jobb, övningarna från sjukgymnasten. Hurra sådär lite försiktigt. Jag har fått två rörlighetsövningar. En för baksidan av höger lår, och en för framsidan av vänster lår eller egentligen ljumsken. Det har faktiskt blivit bättre!! Vad jag förstår så tror han att det är en instabilitet i bäckenområdet som från början har orsakat snedbelastningen och till slut snedheten. Typ så. Vi får se vart det här leder. Imorgon ska vi hänga i gymet och testa lite övningar. Gymet ja, det var ju ett tag sedan…

P1160045

Nu sitter det förresten en anmälningslista till Blodomloppet på kylskåpet i fikarummet på jobbet. Förra året kunde jag inte springa vid den här tiden så jag anmälde mig till att gå. Det ska jag aldrig i helvitti göra om för oj så frustrerande det var. Folk som vankade i sidled fem stycken i bredd så man inte kom nån vart. Till slut lackade jag ur och började springa. Inte för att jag kom framåt så mycket snabbare men det var tusan så mycket roligare. I år kan jag inte helller springa den här tiden på året, men jag tänker att det får ge med sig och imorgon ska jag anmäla mig till att jogga 5 kilometer. Funkar det inte får jag väl gå. Eller inte.