En bra magkänsla

IMG_1154

I torsdags var jag på mitt årliga besök på mag-tarmottagningen. Allt gick bara fint. Mina värden är rätt bra. Blodvärdet som sjunkit lite i höstas (ner till 120) hade nu gått upp igen till 126, min näst högsta notering någonsin! Detta trots att jag inte tagit något tillskott under det senaste året. Serumjärn är fortsatt lågt (5) men ferritin ligger helt ok (56). CRP var 13. Trombocyterna ligger fortsatt något högt vilket kan tyda på järnbrist (bekräftas av serumjärnet) eller inflammation. Jag ska få en engångsdunderdos  med järn intravenöst. Behövde inte ens föreslå det själv. Positivt överraskad. Ska även kolla B12 och folsyra vilka kan ge järnbrist om de ligger lågt. Magen sköter sig fint. Jag bör fortsätta medicinera åtminstone till nästa årskontroll för att se att det håller sig stabilt. Om allt ser bra ut framåt kan man fundera på utsättning eller minskning. Jag verkar, peppar peppar, vara lyckligt lottad och ha en mild variant av ulcerös kolit. Jag är så nöjd med min läkare där på mottagningen. Lugn och saklig, bra bemötande och jag känner mig delaktig och välinformerad. Kul när det fungerar med vården.

Och bilden har ingenting annat med inlägget att göra än att den som tog fotot är samma person som har skrivit texten ovan. Och denna person har en mage. Men den är lite rolig tycker jag. Bilden alltså.

Annonser

En orolig vecka

IMG_0749

Här är senaste veckan på instagram. Man kan lätt se var mitt fokus har legat. Katter, katter, katter och så några pepparkakor. Jag har varit helt slut. Verkligen trött. Det tar verkligen på krafterna att ha en sjukling hemma. All oro, fy fasen. Men! Nu verkar det vända. Chaplin var hos veterinären i måndags. Njurvärdena var något förhöjda (inte så konstigt med tanke  på viss vätskebrist), levervärdena var också något avvikande men inget utslag på pancreasprovet. Han fick vätska intravenöst. Trolig diagnos enligt veterinären är inflammerad tjocktarm (vi har samma diagnos, snurken och jag!). Lösningen ska visst vara att hitta ett foder med så rent protein som möjligt, s.k. hypoallergent. Helst skulle proteinet vara hydrolyserat (behandlat på något vis, känns lite underligt?) Om vi ville kunde vi få en kur kortison.

Eftersom han haft diarré en tid, och till viss del med blod på sistone, kände vi att fokus i första hand måste ligga på att lugna magen så jag ringde och bad om ett recepts torsdags. 5 veckors nedtrappning och sedan en underhållsdos. Pust, det är ju en kamp det med. Nu har han inte haft någon diarré på två dagar vad vi sett, och idag gjorde han sin första lilla korv. Frågan är…ska man avvakta och se eller ska vi starta kuren? Vi har köpt ett nytt foder idag (70% kötthalt, bara ett slags protein) som han verkar gilla. Ja inte vet jag. Tror vi avvaktar en dag och ser hur bajset och matintaget utvecklar sig.. Han äter för övrigt helt okej nu.

Min mage

IMG_0098_2

Återbesök på mag-tarmmottagningen idag. Det gick fint. Blodvärdet har gått upp från 117 till 126 sedan i januari  (Woop, normalt!) vilket borde tyda på att inflammationen och därmed småblödningarna är i schack. Jag verkar ha en lindrig form av ulcerös kolit som troligen har utlösts av att jag använt antiinflammatorisk smärtlindring under 7,5 års tid mot ryggvärken. Är det inte lite ironiskt? Antiinflammatorisk medicin GER inflammation. Nåväl. Återbesök blir det om ett år om allt rullar på och jag mår bra. Jag fortsätter med Pentasa (en påse dagligen om det funkar fint, två om det behövs) i åtminstone ett år. Tydligen är den första tiden  viktig för att förhindra återfall. Vad jag förstod kan man sedan prova att trappa ut och se hur det fungerar. Jag ska undvika smärtstillande läkemedel som är antiinflammatoriska (NSAID) och istället ta Alvedon vid behov. Skulle jag få värk som inte släpper med alvedon kan jag ta något NSAID-preparat någon enstaka gång utan att det är kris. Nu har jag klarat mig utan annat än  någon enstaka alvedon i 6 veckor. Fantastiskt egentligen! Förstår inte hur det gått till, men jag är glad för det. Mina ständigt återkommande farhågor om att doktorn ska vara ointresserad och dryg grusades, han var väldigt sympatisk. So far so good. Nu håller vi tummarna att magen fortsätter må bra ♥

Tankar (om) järn

IMG_8479.JPG

Jag har ju haft järn- och blodbrist. Har kanske fortfarande! Frågan är hur länge det varit så egentligen. Rätt länge tror jag, om man tittar tillbaka på gamla provsvar. I augusti låg hb på 90 (ska vara minst 120) och serumjärn på 3 (ska ligga mellan 9-34). Stoppade i mig en herrans massa järntabletter, magen kraschade men hb steg till 99. På grund av min magreaktion beslutades det att järnet istället skulle ges intravenöst och innan jul fick jag fem infusioner. Jag väntade mig en ganska kraftig höjning av mina värden efter kuren men blev förvånad att hb endast gått upp till 107, serumjärn till 4 (eller om det var 5?). Ferritin låg på 50 vilket är inom referensintervallet men åt det lägre hållet. Läkaren verkade nöjd, men jag bad att få en kur till med infusioner för att åtminstone komma upp i normalvärden. Nu sitter jag här och får min andra dos i den här kuren, sjunde infusionen totalt. Förhoppningsvis ska det väl sluta läcka ur mig nu när orsaken behandlas! Igår var jag på gymet och tog en sväng på löpbandet efter styrketräningen. Sprang i 10 minuter utan alltför stor ansträngning. Har inte sprungit alls på månader. I våras/somras lyckades jag komma upp i 10 minuter efter ganska många pass och det var väldigt jobbigt. Så något verkar ha hänt i kroppen. Det är inte så tokigt att få upp blodvärdena till mer normala. En kan må lite bättre då!

Snabba tankar om magen och kost

IMG_8463

Med snöstormen vinande utanför (den har i och för sig lugnat sig väldigt mot för ett par timmar sedan) har jag kurat upp mig i soffan och läser på om kost och inflammatorisk tarmsjukdom. Visst tusan måste det man stoppar i sig påverkar hur tarmen och resten av kroppen mår? Känns självklart för mig. Sammanfattningsvis har jag kommit fram till följande genom min högst icke-vetenskapliga googling (obs, väldigt generaliserat och spontana intryck):

– läkare verkar tycka att det inte spelar så stor roll vad man äter vid den här typen av sjukdomar

– det verkar som att folk blir hjälpta av att utesluta typ mjöl, mjölk och socker. Vissa har helt blivit av med inflammation i tarmen och även värk i kroppen.

– probiotika verkar ha en skyddande effekt på tarmen genom att minska inflammation och öka tillväxten av tarmslemhinnans bakterier vilket leder till läkning

Har tänkt på det här med kost länge (då jag själv känt att mjöl i olika former inte riktigt är min grej), men har inte riktigt kommit mig för att ta tag i det. I och med att min tjocktarm nu är inflammerad blev jag peppad att läsa på lite mer. Det här ska jag definitivt undersöka vidare. Bland annat ska jag kolla närmare på IFD, inflammation free diet, ett system där man vetenskapligt har beräknat olika livsmedels påverkan på inflammation i kroppen (hämmande/ökande).  Ska även diskutera med läkaren vid återbesöket på mag-tarm om ett par månader.

För övrigt verkar det som att medicinerna har börjat ha effekt på tarmen. Det känns bra.

Om magen

Processed with VSCOcam with p5 preset

Senaste dygnet har varit påfrestande för mig. Först förberedelserna inför koloskopin. Jättejobbigt att bara få dricka, och inte vad som helst heller. Sen tog inte tarmfömningen fart förrän väldigt sent. Först vid 22 kom det igång på riktigt vilket ledde till att jag vaknade minst en gång i timmen för att springa på dass. Ingen vidare sömn alltså. Snälla mamma skjutsade mig till sjukhuset så jag halverade tiden utan tillgång till toalett jämfört med om jag hade tagit bussen. Tack för det. jag var helt slut och höll på att somna ståendes. Checkade in på mag-tarmmottagningen och fick i superflashiga kläder (förlossningsstrumpor och en klänning som var öppen i ryggen) tassa iväg mot undersökningsrummet. Snällaste Klas följde med och höll handen. Tack och lov för det. Det var en superjobbig undersökning. Det gjorde jätteont fast jag fått både morfin och stesolid intravenöst. Grät av smärta vilket förvånade mig då jag inte alls tyckte undersökningen var obehaglig sist jag gjorde den. Läkaren och sköterskan var jättefina i sitt bemötande och läkarstudenten märkte jag inte mycket av. Det visade sig i alla fall att det finns inflammation i större delen av tjocktarmen, förutom längst ner mot ändtarmen. Suck. Samtidigt är det ju positivt att det finns en förklaring till mina magbesvär (diarré i princip dagligen sedan i maj, och till och från dessförinnan). Det förklarar också min blod- och järnbrist. Inflammationen gör tarmen lättblödande och då sipprar det ut lite här och var. Först kändes det jättejobbigt att det var inflammerat. Nu känner jag mig lättad att det inte fanns några tumörer där, och jag hoppas att den behandling jag redan har påbörjat ska ha effekt så att besvären minskar. Om 2-4 veckor ska jag få svar på vävnadsprover och om 6-8 veckor är det återbesök hos en läkare där på mag- tarmmottagningen. Hoppas jag får komma till samma som jag träffade idag. Det känns alltid lättare.

Jag la upp ovanstående bild på instagram med hänvisning till bloggen. Inser att det var lite klantigt gjort då några hört av sig och undrat hur jag mår. Det var inte meningen att oroa. Sorry för det. Nu vet ni i alla fall. Jag mår bra.