Tänk att få ha er..

IMG_0085_2

När jag insåg vad det är för datum idag var det  självklart vad dagens throwback thursday skulle handla om. Idag är det på pricken åtta år sedan jag fick hem mina fina älsklingar Malva och Mynta. Mina första egna katter. Mer vilda än tama, men så himla söta. Bilden är tagen dagen efter de kom hem. Två supernyfikna flickor, ständigt på sin vakt. Det är lite trist att bilden är så suddig, men det är ändå än av mina käraste bilder.

Jag hade spanat runt på Samvetets hemsida ett tag och fastnat för några olika kattungar. Precis som jag tänkt höra av mig angående en liten fröken om jag fäst mig vid hade hon blivit tingad på hemsidan. Typiskt. Men så dök Malva och Mynta upp och var så där galet söta. Jag ringde och pratade med Carola på Samvetet. ”De är jättefina! Jag hade precis börjat bli lite orolig för dem.” Flickorna var 15 veckor gamla och började snart bli svåra att adoptera ut som kattungar.  Några dagar senare var jag på besök i jourhemmet. Malva var framme och lekte lite med en sytrådsrulle, medan Mynta satt och tryckte förskrämt bakom mamma Sizzla under sängen. Jag blev kär. Ett par dagar efteråt var det dags att bli matte. Jag tog med mig mamma och åkte till Gottsunda där tjejerna bodde, skrev adoptionskontrakt och köpte kattmat på Willys.

De första dagarna var omtumlande. De fräste så snart de såg mig och mina armar var sönderklösta av små sylvassa klor. Det gick ganska snabbt med Malva som efter bara någon veckas tvångsgos somnade på min mage och kurrade som en hel tiger. Sedan dess är hon en mysgris utan like. Mynta var mer tveksam. Händer var hon inte förtjust i, men man fick gosa med ansiktet. Än idag är hon väldigt pussig. Vändpunkten kom på riktigt när hon några månader senare, nykastrerad och rädd, satt och kurade under byrån. Jag fick ett infall och plockade upp henne i famnen. Och gissa vad glad hon gjorde mig när hon slappnade av och började spinna. Lilla pyran. Sedan dess är vi vänner och kommer faktiskt riktigt bra överens.

Jag är så glad att jag har dem, de där flickorna med stora öron och långa svansar som de till slut växte i ♥

Annonser

Katterna har fått sysslingar

Min kusin har blivit jourhemsmatte till två kattjejer via Samvetet. De flyttade in för en dryg vecka sedan och jag fick träffa dem i torsdags. När jag kom dit trodde jag knappt att det fanns några katter i lägenheten för de syntes inte till. Det är jag i och för sig van vid eftersom våra små fegtroll gör likadant när någon ringer på dörren.

IMG_2560Ganska snart smög sig den ena fram, hon tittade nyfiket på håll. Lekte lite med en skramlande pälsmus som jag tagit med. Gulligulli.

IMG_2574Den andra raringen bodde i köket under en kartong. En liten gumma med stora ögon som lyste i mörkret, rädd för oss. Här har vi precis lyft på kartongen för att ge henne en något öppnare plats att ligga på, där man successivt kan närma sig henne lite smidigare. Hon hade kurat i lådan i flera dagar, och nånstans måste man ju börja. En stol med en filt över blev perfekt. Då kan man bit för bit flytta filten och lite lättare nå henne för att vänja vid klappar och sällskap.

IMG_2573Ganska snart hade nyfikna katten med pälsmusen tinat upp och vi blev kompisar. Jag fick lyfta och gosa. Och tro mig, den här tjejan kan spinna. Högt och ljudligt. Så otroligt söt. Jag missade en buss för att hon var så rar att klappa på. Välkomna Yana och Neva, jag gillar er! Och tack Sofia för trevligt sällskap och god middag, det gör vi om snart!