Ge fan i bilen

När jag cyklade hem från jobbet idag råkade jag av en händelse kika lite åt höger och ser pappas bil stå parkerad på en plats där den aldrig brukar stå. Utanför Salabackekyrkan. Jag kunde inte alls begripa vad han gjorde där och tänkte att jag skulle fråga av ren nyfikenhet. Naturligtvis glömde jag bort det när jag kom hem men så på kvällen kom jag på det igen. Skickade ett sms och frågade vad han gjort där. Det dröjde inte länge förrän han ringde upp och frågade lite mer om vart bilen stod. Det visar sig att han anmälde bilen stulen i måndags. Någon hade alltså dumpat den där, ca 1,5 km från där den blev stulen. Allt av värde var naturligtvis borta och rattlåset uppbrutet och förstört. En ruta krossad. Men den gick att starta. Fasen vad surt alltså. Så jäkla onödigt. Samma sak hände mamma för tio år sedan. Bilen stod parkerad utanför där hon bor. En morgon var den stulen. Hittar den två veckor senare på en parkering två-tre kvarter bort med dörren öppen, fuktskador eftersom det regnat och bensinen urslangad. Och en vän fick sin bil uppeldad härom månaden på parkeringen. Fan, kan inte folk låta bli andras grejer? Ska det vara så satans svårt? Nu vill jag skaffa garage med larm åt Yarvis.

Annonser

Vinterkängorna är på!

Och det känns så skönt att ha det gjort. Typiskt mig annars att vänta in i det sista, och få köra med hjärtat i halsgropen (ja, jag skulle svälja honom i så fall) i snorhalkan till närmsta däckbytarverkstad där jag får vänta i fem timmar tillsammans med alla andra som väntat för länge. Yarsvis var duktig och lyfte fint på fälgarna.  Och eftersom han var så duktig fick han en isskrapa i present när allt var klart. Nu kan vi åka säkert i vinter!

Sjyssta rattar

Jag har inte fått låna ratten på hela veckan, det måste jag bara berätta. Hjärtat har kört och kört och kört. Och bra har det gått! Jag har bara varit nervös ett par gånger, och i övrigt hade jag nog kunnat sluta mina blå och sova en sväng och ändå kunnat komma fram helskinnad. nu gjorde jag såklart inte det, för jag är ju en ansvarsfull handledare. Men jag hann fota lite. Fast, ska tilläggas, vi krypkörde då.

Väntar i loungen

Ja, kundloungen på Toyota alltså. Idag ska Yarvis få nya vårskor. Tanken var att jag skulle lämna bilen och sen hämta den i eftermiddag. Inga problem om verkstaden legat i stan, men nu har de flyttat ut på landet. Typ. Bortanför brandstationen Victoria. Ni som bor i Uppsala vet. Här går inga stadsbussar. Det tar lång tid att gå hem, men det var i alla fall det jag hade tänkt mig att göra. Klev in på Toyota och förklarade mitt ärende. Fick skriva på ett papper och fick löfte om ett sms när bilen var klar att hämtas. Jag kopplade på min hjälplösa sida och frågade hur man tar sig härifrån utan bil. ”Det finns ju en sån där landsortsbuss, men jag har ingen aning om hur ofta den går, och så finns det ju lånecyklar men nu är alla bokade.” Ja men det får lösa sig, jag får väl gå tyckte jag och frågade hur lång tid det skulle ta på ett ungefär. Killen gick iväg och frågade, och kom tillbaka med det glädjande beskedet att det skulle gå att ordna om jag hade tid att vänta en halvtimme. Tack och bock, sa jag. Och här sitter jag med min kaffe och en tidning. Snart Yarvis ska vi ut och våråka.

Punktering

Jag tror bestämt luften gick ur mig alldeles efter jobbet idag. Har lullat runt som en zombie, i min alldeles egna lilla värld. Det började egentligen under dagen, och av mötet på jobbet klockan tre minns jag inte särskilt mycket. Det är jobbigt när man är så trött att man knappt orkar hålla ögonen öppna. Kom hem och käkade kaviarmackor med oboy. Sen sov jag en stund. Vaknade, frös som en liten gris och klämde en skål med ostbågar. Nu sitter jag med vetekudden på ryggen under tröjan och ska sörpla i mig en kopp te. Hjärtat är på konsert på Katalin. Och på fredag ska vi dit och se Di Leva, ska bli så kul!

Vet ni förresten vad jag upptäckte idag? Det är snart 15 april, och det betyder byte till sommardäck på bilen! Yarvis ska ut och våråka, och hela bilen ska städas och tvättas. Den enda lilla haken är att vi inte har några sommardäck.. När vi köpte bilen blev vi lovade nya sommardäck eftersom de som satt på bilen var så slitna. Vi skulle bli kontaktade när däcken kommit till bilaffären. Jag hörde ingenting, och efter någon månad ringde jag och frågade. Då fick jag löfte om att däcken skulle förvaras hos bilfirman till dess att det var dags att byta. Najs, tänkte jag. Vi hade ju ändå ingen plats i källaren för dem. Ringde idag och vi ska höras imorgon och se när däcken kan placeras på bilen. Det ska bli spännande att se hur Yarvis är med sommardäcken på!

Två fräsiga brudar på väg hem från Vemdalen.

Min braiga lördag

Vaknade av mig själv vid åtta och somnade om till nio. Skönt att vakna utan väckarklocka. Frukost framför nyhetsmorgon, mannagrynsgröt och mackor. En kopp te. Lite degande. Lite kattklappande. Lite facebookande. Efter lunch skottade vi fram Yarvis och styrde kosan mot gymet. Springa, ro, lyfta lite skrot. Dusch och lite fix innan vi besökte bageriet på Brantingstorg. God chokladmuffins med smält After Eight på toppen. Kaffe latte i stort glas. En sväng till IKEA och fick lite nya idéer. Inhandlat nackvänlig kudde. Spännande att prova i natt. Hemma igen. Slappa lite i soffan. Laga supergod mat. Citronkyckling med svarta oliver, matlagningsgrädde och lite till. Hjärtat i köket och lagar smulpaj. Snart en kopp te också. Sen kollar vi nog på ”mello” som det tydligen heter nu. Imorgon är det söndag. Också ledig.

Vilken skitmorgon…

Idag skulle jag ta bilen till jobbet för att hinna träna innan vi ska åka till Sollentuna på middag med halva släkten. Jag var lite sent ute naturligtvis och fick börja med att sopa 10 cm snö från bilen. Sopa, sopa, skrapa, skrapa. Svettigt! När jag sen ska köra iväg, något försenad men inte så farligt, går det inte att backa ut bilf-n. Inte på något sätt. Tvärstopp. Slira lite. Tvärstopp. Motorstopp. Motorstopp igen. Vad i… Det gick ju utmärkt igår!! Ut och sparka undan snön. Prova igen. Motorstopp. Tvärstopp. Slira, slira. Hjärtinfarkt. Hämtar skoveln och skottar bort den lilla bulan bakom framdäcket. Nej tror ni inte det strejkar ändå? Ger upp. Börjar jobba om 5 minuter. Lång harang med fula ord. Missar bussen. 45 minuter sen till jobbet.

Översnöad bil. Kul.

En vecka senare..

Bloggen har gapat tom i en hel vecka nu, kanske dags att fylla på lite eller vad säger ni? Jag kan inte påstå att jag haft för mycket att göra. Jag kan heller inte riktigt påstå att det inte har hänt något. Möjligtvis kan jag skylla på att jag varit trött och att fingrarna varit för stelfrusna för att skriva med. My god, det är verkligen vinter! Jag kan inte minnas sist det var snö så här länge, förutom förra året då. Jag brukar säga att jag inte gillar vintern. Det är ganska sant, men jag tycker att om vi ändå måste ha vinter så ska det vara vitt och kallt. Inget slask och inga isbanor. Bara vit och fin snö. Sen kan jag tycka att vintern borde vara ett par månader kortare, till förmån för exempelvis sommaren som alltid går alldeles för fort. Men väder och vind och årstider kan jag inte göra ett endaste dugg åt, så nog pratat om det.

Idag har jag gått på stan och letat julklappar. Det blir svårare och svårare för varje år kan jag säga. Till slut fick jag bara fatta ett beslut, betala och åka hem. Det blev lunch klockan tre, en aning sent faktiskt. Fryst fiskgratäng från ICA eftersom jag inte orkade laga mat.  Nu ska jag bara inhandla en liten julgåva till lilla farmor så tror jag faktiskt att jag är klar sen.

En jätterolig grej som hänt i veckan är att jag fått sälja en massa kaudamössor. Jag tog med dem till jobbet och vips så var det flera som ville köpa. Jätteroligt tycker jag! Nu till månadsskiftet ska jag sätta in 180 kronor till Samvetet, tack för det alla mössköpare! I förrgår var jag på Kupan och fyndade nya tröjor så fler mössor är snart på gång. Roligt är det också att flera stycken frågat efter kaudamössor i vuxenstorlek. Jag ska se vad jag kan göra.. 🙂 I fredags träffade jag två vänner och deras dundersöta små söner för grötlunch och fika. Det var alldeles för längesen! Jag tror vi kom fram till att sist vi sågs bara vi tre var för nästan två år sedan. Det är ju helt otroligt egentligen när vi bor i samma stad. Det var hur sen helst väldigt mysigt att ses och roligt att träffa småtrollen.

Igår var ni på nioårs- respektive femårskalas i Sollentuna. Det var mina små kusiner som fyllde år. Vi åkte dit med Yarvis och herregud vilket jobbigt väder det var att köra i. Snö och snörök. Vägmarkeringarna syntes inte. Det blåste så bilen svajade (den är visserligen ganska liten..). Jag var helt slut när vi kom fram. Fick rejäl sladd också så antisladdsystemet kickade in. Lite otäckt faktiskt. Det var ännu värre när vi åkte hem för  då var det dessutom mörkt. Hur som helst så var det roligt att träffa killarna (de börjar bli så stora!) och de verkade glada över sina presenter, en lavalampa till nioåringen och ett flygplan till femåringen. När vi hade fikat klart kom lillkillen och la ett paket framför oss på bordet. Det var en julklapp till oss från honom. ”Det är ett glas som jag har gjort” sa han stolt och började öppna paketet. De är roliga de små liven. Men det var ett himla fint glas måste jag säga. Man använder det som ljuslykta. Igår brann det hela kvällen alldeles juligt och fint.

Just ja…jag har ju lovat att jag ska städa idag eftersom hjärtat skötte all tvätt igår. Kanske dags att sätta igång med det. Undrar förresten när vi ska köpa vår julgran? Kanske imorgon..?

Övningskörning, fest och brunch

Igår eftermiddag var det premiär för övningskörning med Yarvis och hjärtat. Hjärtat körde som en gud och jag var inte nervös en enda gång. Vi körde några svängar runt Salabacke för att känna på bilen. Nästa gång tror jag vi vågar oss iväg på en lite längre strapats. Känns bra att vara igång.

Efter shoppingen på lördagseftermiddagen gjorde jag mig iordning för födelsedagskalas på stan. En av mina närmaste vänner fyllde 29 och detta firades på Plock med god mat och minst lika gott vin. Tyvärr är inte bildkvalitén den bästa men så är det med Iphone 3. Underligt egentligen hur en sån bra telefon kan ha en så dålig kamera. Vi hade hur som helst väldigt trevligt. Nästa år blir det många kalas när nästan alla jag känner fyller 30. Det ser vi fram emot.. Jag trivdes utomordentligt bra i en av mina nya toppar förresten. Nu vill jag shoppa mer!

Vaknade på söndagsmorgonen runt 10 och var lite lagom trött. Hjärtat fick den briljanta idén att vi skulle käka brunch på stan. Sagt och gjort. Fick ligga och svälta ihjäl i sängen nån timme innan det var dags att göra oss iordning och åka iväg men det var det värt. Lyx att kunna sitta och äta länge och i lugn och ro utan att behöva lyfta ett finger för att maten ska bli klar. Som sällskap hade vi hjärtats vän och hans söta lilla dotter som stod för underhållningen när hon inte var helt inne i reprisen av Idol som visades på tv.

Dags att åka iväg och jobba igen efter tre härliga lediga dagar. Jag har haft det hur bra som helst. Hoppas att nästa helg blir lika trevlig!