Det funkade igen

Apropå det här inlägget, kolla vem som blommar nu då! Min andra orkidé som gått med på att ge mig fina blommor ännu en gång. Jag säger det igen, mammas orkidétips – magiskt!

Stänglarna är lite krokiga för jag var inte på hugget och stagade upp dem från början, men man lär sig av sina misstag. Nästa gång ska jag vara duktigare så jag får fina och raka stänglar.

 

Hur man får en orkidé att blomma om

Ni vet ju hur det är med orkidéer. De är jättefina och blommar och sen plötsligt tappar de alla blommor och kvar finns bara torra spröt och bladen. Sen händer det aldrig något mer. För det mesta ger man upp och gömmer orkidén bakom en gardin, för att sedan begrava den i komposten. Känner ni igen er?

Min mamma har på senare år lyckats få orkidéer att blomma om. Jag har bara sett på och tänkt att det där klarar jag aldrig. Kul att morsan har gröna fingrar i alla fall! Det senaste halvåret har hon pratat om att blomman måste ha fukt underifrån och hittade en specialkruka. Jaja, tänkte jag. Det där funkar inte. En dag stod hon utanför dörren med två krukor som hon köpt till mig och mina sorgliga orkidéer. Så här ser den ut:

Det är en upphöjning i botten så att man kan ha vatten i den utan att dränka rötterna. Fiffigt värre. Man häller vatten genom rotsystemet, jag brukar hålla den under kranen en sväng, och sen slänger man i lite vatten i botten så här innan blomman ställs ner i krukan. Den här proceduren upprepas en gång i veckan eller så. Kolla ibland så det finns vatten i botten. Det ska alltid vara lite fuktigt som sagt.

När blommorna bott i sina nya krukor i några veckor hände något. På den ena hade två nya små stänglar börjat utvecklas nere vid bladen…

..och på den andra hade en stängel med flera knoppar växt ut från den befintliga stängeln, och en ny liten stängel har börjat växa även på den här skönheten. Nu har en blomma slagit ut också, kolla!

Ja vad säger man, mamma vet bäst. Ni kan ju prova om ni vill. Jag tycker det är nästintill magiskt.

Här vill vi tillbringa semestern..

Idag var vi på visning av några kolonistugor på Flora-Linnea här i Uppsala. Ni som var på min 30-årsfest vet var det är. Två av stugorna var inte intressanta, men sen såg vi den tredje och jag tror minsann vi blev lite kära båda två. Precis en sån stuga som vi vill ha, lagom söt och lagom stor och lagom mycket ogräs (okej, alldeles för mycket..). Alldeles underbar alltså. Just nu står vi först i kön, men det är ju tyvärr en visning imorgon också.. Nu hjälps vi åt att hålla tummar och tår och allt annat som kan hållas. Av alla som är intresserade är det den som stått längst i kön som får köpa. Hoppas, hoppas, hoppas!

Nu har tant vaknat

Kära nån, jag ser ju förskräcklig ut i håret.. Det blev sent igår, och dra på trissor men jag tog mig hem utan brutna vrister och lårbenshalsar. Vi hade så trevligt, ungdomarna och jag. Åt mat och dansade till sån där dunka dunka-musik. Jag fick sparka av mig skorna för att hänga med. Ni må tro att det var många som kom på festen. Det var gröna figurer med stora muskler, Turtles hette de visst, och så var det tennisspelare och tigrar och trasdockor. Jag såg till och med en tepåse och en sån där tanzanian ska ni veta. Ojoj så spännande det var. Sist jag var i Stockholm var 1964. Det var sig inte likt. Nä jag säger då det. Kanhända var det lite bättre förr. Men jag hade som sagt mycket trevligt.

Jag hade med mig stickningen såklart. Ja se den kan jag inte vara utan. Jag undrar om ungdomarna blev ledsna när jag inte bjöd dem på karameller? Får komma ihåg att ta med det nästa gång. Om jag kommer ihåg. Vad var det nu jag skulle komma ihåg? Äsch då.

Lugna sig lite

Jag blev ju klar med en filt igår, eller klar och klar.. Det är ju en massa garntåtar som ska fästas på baksidan, och känner jag mig själv rätt kan det ta tid innan den blir klar i ordets rätta bemärkelse. Hur som helst. Knappt hade den hunnit bli klar förrän jag började planera för nästa filt. Den här gången skulle den bli stor, och i bomullsgarn. Och planen var att vi skulle ha den i vår framtida kolonistuga som vi hoppas få köpa om inte i år så i alla fall nästa år. Sen började jag leta i garngömmorna och insåg att jag nog får lugna mig lite. Jag har inte mindre än 4 långt i från färdiga mormorsrutefiltar som ligger och skrotar i väntan på att bli färdigställda. 

Det här är min första nånsin, påbörjad när jag precis lärt mig göra mormorsrutor. Jag var sjukskriven pga värk och hade tråkigt hemma. Kom inte så långt med den.. Den är verkligen pytteliten. Någon liten tjej (eller kille för den delen) som behöver täcke till dockvagnen? 

Sen kom jag på att jag ville prova att virka i bomullsgarn. Grönt är min favoritfärg så jag valde en ljus och en lite mörkare. Färgerna stämmer inte så bra med verkligheten. Jag satt ute på gräsmattan på försommaren 2010 kommer jag ihåg. Även det projektet stannade av. Den här blev jag faktiskt lite sugen att göra klart någon gång. Lite störigt att jag ibland missat vad som är rät och avig, för rutorna är lite skumt ihopsatta på sina ställen. Men hey, strunt samma eller hur? 

Så åkte jag på jordens förkylning eller influensa eller vad det var på vintern 2011. Jag var tokdäckad en vecka, men sedan var jag tvungen att vara hemma en vecka till för jag hade tappat rösten totalt och kunde inte jobba. Hade skittråkigt rent utsagt. Åkte till garnaffären och köpte garn i fina färger. Först skulle det bli enfärgade rutor tänkte jag, och inte ens mormorsrutor. Men jag blev inte nöjd, repade upp och påbörjade den här färgchocken istället. Virkade lite på den igår kväll faktiskt. Saknar lite garner, sen kanske jag kommer igång med den igen. Den har jag i alla fall kommit lite längre med.. 

Och så här vi den här polkagrisen. Jag gillar den, men det grämer mig mycket att jag råkat få två olika vita nyanser på garnet.  Jag virkade som en tok på den i somras tror jag det var. Tyckte det tog sån tid med bomullsgarnet som är ganska tunt och ville prova i lite tjockare garn som skulle gå lite snabbare. Sen när jag kommit en ganska bra bit på väg ville jag göra något mer färgglatt och satte igång att virka rutor av restgarner i alla möjliga färger. Det blev den filt jag bloggade om tidigare idag. Den enda som blivit klar alltså (fast den är ju inte helt klar då..). Nu när jag sitter här och tänker så kanske den här polkagrisen skulle kunna passa bra i en kolonistuga. Där gör det ju inget om det är lite fel på färgerna och lite snett och vint. Det är ju bara charmigt eller hur. Och vem vill inte kura upp sig under en poklagrisfilt när sommarregnet smattrar mot rutan och du äter äppelpaj gjord på egenskördade äpplen medan du tittar på en mysig film på den medhavda datorn? Så får det nog bli. En kolonistugefilt!

Vilken är din favorit?

Bara några trådar som ska fästas

Först var det många små rutor.. 

Sen satte jag ihop dem till lite större rutor..

Och nu är den klar: 

Frågan är bara vad jag ska göra med den? Är det någon som behöver en mormorsrutefilt? 

Den är rätt okej att sitta på i alla fall, tycker Malva. Hm, tänk vad olika färgerna blir på olika bilder. Som tur är så blev det rätt färger på bilden av den färdiga filten. Vilket flyt!