Vinst och förlust

Jag förlorade (igen) förra veckans städutmaning. Som pris till Klas tog jag med oss till Botaniska trädgården och det tropiska växthuset som hade specialöppet dagen till ära. Vi gick en guidad tur och fick lära oss en del om bomull, köttätande växter, levande stenar och orkidéers fortplantning. En lagom nyårsdagsutflykt som avslutades med att vi köpte fika på Fågelsången och tog en promenad hem.

Lördagslufs och lite annan träning

img_2545Träffade Anna och Erik för en kvällsfika i torsdags och vi pratade en massa träning. Blev sjukt inspirerad! Så roligt 🙂 Stack till gymet på fredag efter jobbet och körde ett pass som gav mig skön träningsvärk. Och igår tog jag med mig Träningspodden på en lufsrunda på nästan 7 km, 6.84 närmare bestämt. Det gick riktigt bra. Bra på samma sätt som i senaste inlägget, alltså att jag la ner all ambition på att springa så snabbt jag orkade. 54 minuter tog det. Status idag, lite stum i benen. Fick nytt rekord i Runkeeper, både längsta distans och längsta duration. Det tar sig!

Idag var det tänkt att jag skulle ha PT-träning, men han blev sjuk och fick ställa in. Istället hakade jag på Klas på ett lopp som han anordnat. Som åskådare/supporter alltså. Alla var galet snabba, men jag blev ändå sugen på att vara med p.g.a. roligt upplägg. Ingen vet banan i förväg. Man följer markeringar på marken. På vissa ställen finns olika vägar att springa och man vet inte vilken som är rätt. Man kan alltså springa fel och få vända. Det gör att de som är långsammare kan ha chans att hinna ikapp, och man måste hjälpa varandra om man vet vilken väg som är den rätta. Måste träna upp mig så jag kan haka på nån gång, men då behövs några fler lite långsammare i gruppen för som idag hade jag inte haft någon hjälp av någon p.g.a. alldeles för stor skillnad i hastighet.

Rysk hushållsroulette

Eftersom vi båda är duktiga på det här med prokrastinering, d.v.s. att skjuta upp saker, är det lätt hänt att tråkiga saker inte blir av. Typ städning. Det blir ett jätteprojekt varje gång det ska göras, vilket leder till att det gärna bortprioriteras. Dammsugningen sköter Nisse dagligen men resten..host. För några veckor sedan kläckte Klas en briljant idé, rysk hushållsroulette!

IMG_1924Vi skrev uppdrag på lappar och la i en burk. Fyra uppdrag fick lila lappar, det är sånt som SKA göras varje vecka. Dammsuga där Nisse inte kommer åt (inklusive på soffan), ytstäda köket, torka golven och städa badrummet. Resterande lappar är blå och av de uppdragen är de flesta snabba (tar några minuter) och vissa är lite jobbigare. Exempelvis torka en lampa, städa sin egen del av skrivbordet, diska rent kattlådorna, torka av en hylla, gå ut med soporna, tvätta ett fönster, rensa gammal mat ur kylen, bädda rent eller plocka i lägenheten i fem minuter. Viktigt, man får inte kritisera hur den andra genomför sitt uppdrag. Tycker jag att Klas slarvar när han städar köket får jag hålla tyst och göra på mitt sätt när jag får den lappen.

Från fredag morgon till torsdag midnatt tar man minst en lapp om dagen, men man får ta hur många man vill. Och under veckan måste man ta två lila lappar. Den som genomfört flest uppdrag när veckan är slut har vunnit. Den som förlorar gör något trevlig för den andra personen under fredag, lördag eller söndag, t.e.x. lagar en extra god middag, bjuder på frukost eller fixar en picnic. Det är frivilligt, men det ska vara något som man tror att vinnaren uppskattar. Hittills har det här funkat funkar fint för oss. Det är lätt att ta en lapp, får man ett bra uppdrag är man sugen på att ta en lapp till. Men det gäller att väga vinsten av att få många lappar mot risken att dra ett jobbigt uppdrag.. Särskilt om det är sent på kvällen eller om man har bråttom iväg. Vi har aldrig haft det så rent hemma, och dessutom minskar soffsittandet. Win win.

IMG_1922Den här veckan förlorade jag och idag ställde jag väckarklockan och smög upp för att förbereda en god frukost. Overnight oats marinerade i apelsin, vanilj, aprikos med rivet äpple, blåbär och jordgubbar, bananpannkakor med jordgubbssylt och vispad grädde, kokt ägg och smoothie på apelsin, citron och banan. Puh, vi blev ordentligt mätta. Och gott blev det, om jag får säga det själv! Bilden blev lite trist, får ta nya foton när jag gör om det!

Mitt i ett äventyr

P1070280

”Nykläckta och oskyddade trafikanter lever farligt i Uppsalatrafiken, i synnerhet de som inte fått genomgå någon trafikutbildning. Den här tiden på året förekommer de särskilt ymnigt, vaggande efter sina ömma mödrar med sikte på vattenhål eller matställen.

Klas Nilsson hann få upp kameran och fånga en livräddande insats vid Gränby köpcentrum i Uppsala på lördagsförmiddagen. Ingen tid fanns att larma räddningstjänsten men genom ett resolut agerande av personer på platsen undanröjdes risken för en tragedi:

– Det var två eller tre personer som hjälpte till med att stoppa trafiken. Det såg ut som om de fick över hela familjen utan att något hände, berättar Klas Nilsson.

Efter räddningsinsatsen kunde trafiken åter släppas fram. Och på andfamiljers vanliga vis spatserade flocken målmedvetet vidare, oberörda av den uppståndelse de vållat.”

Text från unt.se.

På väg till Bosse och Malin härom dagen fick vi bevittna detta äventyr. Klas var snabb med kameran och jag föreslog att han skulle skicka bilden till UNT. Strax därefter ringde en reporter. Haha, så himla kul. Det behövs lite roliga nyheter också.

310601-160423

Sköterskan på Thulegården säger att det inte är långt kvar nu….

Jag hade bara hunnit jobba en halvtimme den där fredagen när sms:et kom från Johan. Jag visste att hon var väldigt dålig, och hade tänkt ringa sköterskan själv för att ställa lite mer frågor. Att jag ville åka dit var det ingen tvekan om, men hur dålig var hon egentligen? Nu fanns det ingen tvekan. Jag ringde och väckte pappa. Vi måste åka på en gång, vi kanske inte ens hinner dit.

Tankarna for i skallen. Jag kunde knappt andas på vägen hem från jobbet. Cyklade så snabbt jag orkade. Packade på måfå ner vad jag kunde tänkas behöva för en eller ett par dagar. Skulle vi hinna fram? Hur skulle det vara? Jag hade inte ro att vänta på att pappa skulle bli klar så jag gick med min packning och alldeles för varma jacka via Årstahallen hem till pappa. Helt slut när jag kom fram.

IMG_1234Farmor sov djupt. Hon reagerade inte på någonting alls. Tunga, tunga andetag. Sköterskan frågade om vi ville sitta hos henne på natten eller om de skulle ta in vak. Jag och Lars kände att vi ville vara hos henne. Jag hade suttit där i vilket fall, men det var skönt att få sällskap. Vi turades om att sitta hos henne och hålla handen. Nattsköterskan kom och gav henne mot värk och för andningen som var rosslig. Han skulle komma tillbaka innan hans skift var slut. Timmarna gick och natten kom. Vid midnatt blev andningen lugnare och vi slappnade av lite. Skönt att slippa höra det där jobbiga ljudet. Det var nog jobbigare för oss än för henne. Hon var någon annanstans, verkade inte ha ont och verkade inte vara orolig. Någon halvtimma efter att sköterskan varit där för andra gången fick farmor mer besvärligt med andningen igen. Vi bad personalen ringa efter sköterskan. I väntan på att hon skulle komma provade vi att vända på farmor, kanske skulle det hjälpa. Det blev värre, men så plötsligt kunde vi konstatera att allt blev lugnare. Vi förstod inte på en gång, men ganska snart stod det klart att hon andades allt mer sällan. Plötsligt gick det så fort. Klockan 03:45 den 23 april tog hon sitt sista andetag.

IMG_1240Medan personalen gjorde iordning farmor ringde jag till pappa och berättade. Hon blev så fin. Klädd i favoritfinkläderna, den beige kavajen och byxorna. På täcket och kudden hade de lagt en virkad spetsduk. Tända ljus och rosor. Så lugn och stilla. Vi satt hos henne resten av natten. Slumrade till i varsin fåtölj. Klappade på kinden. Var nära.

Morgonen kom och vi fick en efterlängtad kopp kaffe. Pappa och Anders kom förbi. En sista strykning över kinden, en sista klapp på handen. Sov gott lilla farmor. Att vi hann fram och att jag fick sitta hos henne när hon tog sitt sista andetag, precis som jag ville, känns helt otroligt. Jag är så tacksam för det och det hade inte kunnat bli bättre ♥

En bra magkänsla

IMG_1154

I torsdags var jag på mitt årliga besök på mag-tarmottagningen. Allt gick bara fint. Mina värden är rätt bra. Blodvärdet som sjunkit lite i höstas (ner till 120) hade nu gått upp igen till 126, min näst högsta notering någonsin! Detta trots att jag inte tagit något tillskott under det senaste året. Serumjärn är fortsatt lågt (5) men ferritin ligger helt ok (56). CRP var 13. Trombocyterna ligger fortsatt något högt vilket kan tyda på järnbrist (bekräftas av serumjärnet) eller inflammation. Jag ska få en engångsdunderdos  med järn intravenöst. Behövde inte ens föreslå det själv. Positivt överraskad. Ska även kolla B12 och folsyra vilka kan ge järnbrist om de ligger lågt. Magen sköter sig fint. Jag bör fortsätta medicinera åtminstone till nästa årskontroll för att se att det håller sig stabilt. Om allt ser bra ut framåt kan man fundera på utsättning eller minskning. Jag verkar, peppar peppar, vara lyckligt lottad och ha en mild variant av ulcerös kolit. Jag är så nöjd med min läkare där på mottagningen. Lugn och saklig, bra bemötande och jag känner mig delaktig och välinformerad. Kul när det fungerar med vården.

Och bilden har ingenting annat med inlägget att göra än att den som tog fotot är samma person som har skrivit texten ovan. Och denna person har en mage. Men den är lite rolig tycker jag. Bilden alltså.