Kan någon förklara det här för mig?

En vuxen man sjunger i falsett. Ganska fin melodi måste jag säga. Inte så tokigt till en början (falsetten undantagen), och så plötsligt…. ”I was born to be your sockerbagare”. Eh, va? Jag kanske är för dum för att begripa, men det här var något av det värsta jag sett. Nu lägger jag inte ut det klipp som jag såg på Nyhetsmorgon nyss för det har jag inte idats leta reda på, och det var nog snäppet värre att se det live. Tydligen Salem al Fakir som upptäckt honom. Nej jag begriper inte vad som är bra med detta. Jag är ledsen.

Annonser

”Frukta inte, ät frukt!”

I fredags, efter att jag missat bussen, var det konsert med Thomas Di Leva på Katalin. Jag fick det i julklapp av hjärtat och nu var det äntligen dags! Det blev en lagom blandning av hits och mellansnack och det var alldeles lagom mycket rymd-cosmos-kärlek, ja ni vet. Han är ju för mysig den där Di Leva.

Mellansnacken handlade om naturens egen evighetsmaskin, nämligen frukt (”Ni äter frukten och spottar ut kärnorna, och spottar ni inte ut kärnan så kommer den ut ändå. Sen växer det upp ett nytt fruktträd.”) och frukter kastades ut i publiken efter att Thomas förvissat sig om att vi alla var försäkrade mot fallfrukt. Han pratade om mordet på Olof Palme och hur Sverige förändrades efter det och sedan berättade han naturligtvis en del om hur det var under inspelningen av succéprogrammet Så mycket bättre som gick i höstas. Han imiterade Christer Sandelin, kallade Plura för en kosmisk rymdgubbe och avslöjade att Lasse Berghagen är den man ska vända sig till vid eventuella datorproblem. Men han sa inget om tjejerna från programmet,vilket var lite trist. Kan man kalla Lill-Babs för tjej förresten? Jo, det kan man va?


Det var en salig blandning av olika stilar och åldrar i publiken, vilket visar på att killen är ganska folklig i sin kaftan och med sin vattenkanna i plast som tjänstgjorde som vätskedepå under kvällen. Efter konserten var det dags för skivsignering för dem som ville, men först skulle vår rymdman ta en kopp te och slappna av. Det tog ganska lång tid, så vi orkade inte vänta mer än en kvart utan tog istället bussen hem efter en väldigt bra och rolig kväll.


Äntligen fredag

Nu blev det alldeles fel. Jag skulle komma hem från jobbet, sova och sen fixa mig inför kvällen. Istället hamnade jag framför datorn.  I kväll ska hjärtat och jag ut på galej. Först middag på Hijazz (scampigrytan blir det för mig, jajjebulle) och sen ska vi se Thomas Di Leva på Katalin. Hoppas lite cosmosprat och vänlighet från Gävlegrabben bäddar för en bra ledig helg! Riktigt kul ska det bli i alla fall!

Nu ska jag och Malva vila några minuter innan det är dags att hoppa in i duschen. Ha en fin fredagskväll!

Christian Kjellvander

Mannen med den fantastiska rösten besökte Uppsala och Katalin igår kväll. Jag hade verkligen längtat efter att få lyssna på honom igen eftersom konserten för två år sedan var helt magisk. Då var Christian ensam på scenen med sina gitarrer. Avskalat och så vackert. Igår fick bandet följa med och då blev det så klart en helt annan upplevelse. Många av låtarna var plockade från nya albumet och jag hade inte hört någon av dem. Ska bli spännande att lyssna på skivan. De spelande även en del äldre låtar och några av mina favoriter. Några av låtarna från tidigare skivor var omgjorda, ibland funkade det riktigt bra medan ett par lät konstiga i mina öron. Och så kom det några vackra, spröda och avskalade sånger och rysningarna var ett faktum. Det är ändå då han är som bäst, men jag förstår att han vill göra något nytt av gamla låtar ibland också. Helhetsupplevelsen är ändå en väldigt bra konsert, killen har en strupe av guld – det är något som är säkert.

Shit jag trodde jag skulle slå ihjäl mig igår på väg till spelningen. Jag hade bråttom till bussen (så klart) och halkade i trappan på väg ner. Gled  fyra-fem trappsteg och tänkte att nu går det åt helvete. Som tur var lyckades jag greppa ledstången så jag slog inte i huvudet i alla fall. Hörde hur det knastrade till i nacken (prrritch) och kände mig lite öm både där, i rumpan och nånstans i ryggen. Knaket i nacken tror jag faktiskt var några gamla låsningar som gav med sig, så förhoppningsvis mildras min nackspärr, som jag plågats av sedan i somras, något. Vi får väl se. Såhär dagen efter känner jag inga obehagliga sviter efter vurpan. Återstår att se vad som händer under dagen.

Fantastiskt

I ettårspresent till hjärtat ordnade jag biljetter till en konsert med Lars Demian och Christian Kjellvander på Katalin. I förrgår var det äntligen dags, och vilken konsert sen. Superbra allting, och jag som trott att Demian skulle sjunga svåra poetiska sånger blev positivt överraskad. Han var riktigt rolig att se. Sen kom Christian Kjellvander på scenen, my god vilken röst den killen har. Helt otroligt vackert och rysningarna var ett faktum resten av kvällen. Det bästa är nästan att han spelade en massa låtar som varken jag eller hjärtat hade hört förr, så det finns mycket nytt att lyssna på. Såg förresten att Anna Ternheim ska spela där i januari, då ska jag försöka gå. Hon är ju också helt otrolig.

Äntligen

Så kom den äntligen, fredagen. Som jag har längtat. Jag tänker däcka i soffan med en påse lättsaltade lantchips och inte lyfta ett finger på hela kvällen, förutom för att byta kanal på tv:n. Helt färdig är jag, och trots att det nog är det jag skulle behöva allra mest i nuläget så orkade jag inte gå på gymet idag. Jag har kommit in i den berömda onda cirkeln. Den som är så svår att bryta, ni vet. Som tur är innehåller veckan ytterligare två dagar så än är det inte kört för mej att uppnå veckans träningsmål. Styrketräning hemma gånger två är avklarat, och den snabba promenaden byttes mot en något långsammare promenad på 45 minuter (det var ju snorhalt). Det är bara gymet kvar.

De senaste två dagarna har jag varit galet trött. Jag tror jag vet varför…4½ timmes sömn följt av ett dagpass (start 6.45) på praktiken tog knäcken på mej. Jag rekommenderar er inte att prova. Anledningen till den korta nattsömnen stavas Edgeplay (www.edgeplay.se) Första spelningen för hjärtats band. Klart jag ville vara där. Ni var jätteduktiga killar, jag ser redan fram emot nästa spelning!


Edgeplay på Bistro Hijazz.

Praktiken dagen efter spelningen gick bättre än förväntat. Jag var inte fullt lika trögtänkt som jag befarat, men att få krypa ner i sängen för en liten tupplur när jag kom hem var helt fantastiskt. När väckarklockan ringde klockan 17 visste jag knappt vad jag hette, så jag snoozade lite och gick sedan upp för att göra mej iordning inför kvällens dejt med två fina vänner. Lite tapas och ett glas vin på Tilltugg så var kvällen räddad. Vi ses alldeles för sällan, men det är väl så det är att vara vuxen antar jag.

Det har varit några intensiva dagar och nu sitter jag här i sällskap av två kaviarmackor och ett glas oboy och pustar ut. Helgen kan börja.