Till farmor

P1090128

Farmor, min lilla toffla. Du har flyttat från Sköle. Ingen farmor i det röda huset på kullen. Det är så konstigt och sorgligt. Du som alltid funnits där, delat ut farmorkramar och stekt plättar så det osade. Men det var längesedan nu som du slamrade sådär hemtrevligt i köket, kokade kaffe dagarna i ända och kallade katten för din dosedubbe. För den där dumma, dumma demensen har tagit det som var du ifrån oss.

IMG_1162

Förra helgen var vi och hälsade på dig på Thulegården. Du var så trött. Sov mest. Vi fikade kaffe och kaka. Det tycker du fortfarande om. Jag vet inte om du riktigt förstod att vi var där. Men så plötsligt när vi skulle gå så vaknade du till och tittade på oss med dina vanliga vakna ögon. Och du kramade Alexander och Emil. Och Alexander sa att dina händer var så mjuka och du ville aldrig släppa taget om honom. Som han njöt av din långa kram, slöt ögonen och tankade farmorkärlek. Lilla vän. Och vi tog en sån fin bild på oss fyra. Dagen efter åkte vi till dig igen. Du satt och sov medan vi pratade med dig och med varandra. Efter en stund var du där igen, det syntes in dina ögon. Och jag fick en underbar farmorkram som aldrig tog slut. Då brast det för mig och tårarna kom. Och när du satt och vinkade åt oss genom fönstret när vi åkte, då gick jag sönder.

Och nu sitter jag här och gråter igen. Men jag tänker att om det, gud förbjude, var sista gången jag såg dig så var det ändå en fin sista gång ♥

Annonser

En reaktion på ”Till farmor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s