Om magen

Processed with VSCOcam with p5 preset

Senaste dygnet har varit påfrestande för mig. Först förberedelserna inför koloskopin. Jättejobbigt att bara få dricka, och inte vad som helst heller. Sen tog inte tarmfömningen fart förrän väldigt sent. Först vid 22 kom det igång på riktigt vilket ledde till att jag vaknade minst en gång i timmen för att springa på dass. Ingen vidare sömn alltså. Snälla mamma skjutsade mig till sjukhuset så jag halverade tiden utan tillgång till toalett jämfört med om jag hade tagit bussen. Tack för det. jag var helt slut och höll på att somna ståendes. Checkade in på mag-tarmmottagningen och fick i superflashiga kläder (förlossningsstrumpor och en klänning som var öppen i ryggen) tassa iväg mot undersökningsrummet. Snällaste Klas följde med och höll handen. Tack och lov för det. Det var en superjobbig undersökning. Det gjorde jätteont fast jag fått både morfin och stesolid intravenöst. Grät av smärta vilket förvånade mig då jag inte alls tyckte undersökningen var obehaglig sist jag gjorde den. Läkaren och sköterskan var jättefina i sitt bemötande och läkarstudenten märkte jag inte mycket av. Det visade sig i alla fall att det finns inflammation i större delen av tjocktarmen, förutom längst ner mot ändtarmen. Suck. Samtidigt är det ju positivt att det finns en förklaring till mina magbesvär (diarré i princip dagligen sedan i maj, och till och från dessförinnan). Det förklarar också min blod- och järnbrist. Inflammationen gör tarmen lättblödande och då sipprar det ut lite här och var. Först kändes det jättejobbigt att det var inflammerat. Nu känner jag mig lättad att det inte fanns några tumörer där, och jag hoppas att den behandling jag redan har påbörjat ska ha effekt så att besvären minskar. Om 2-4 veckor ska jag få svar på vävnadsprover och om 6-8 veckor är det återbesök hos en läkare där på mag- tarmmottagningen. Hoppas jag får komma till samma som jag träffade idag. Det känns alltid lättare.

Jag la upp ovanstående bild på instagram med hänvisning till bloggen. Inser att det var lite klantigt gjort då några hört av sig och undrat hur jag mår. Det var inte meningen att oroa. Sorry för det. Nu vet ni i alla fall. Jag mår bra. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s