Skidåkarn

sc00008d2614
Jag har aldrig varit någon fena på att åka skidor på längden. Minsta lutning och jag välter. Nu låter det som att jag testar lite titt som tätt. Sist var för åtta år sedan på nyårsafton när mamma och jag tog en tur till Storvreta och åkte ett par varv i ett spår där. DEN träningsvärken efteråt. Inte nådig. Sen har jag haft några års uppehåll kan man säga. Nu är det dags att damma av skidorna igen för till nyår åker vi till Grönklitt med Sanna och Thomas. Jag har blivit lovad att det finns korta och flacka spår så jag ska ta mig en provtur. Skidorna måste ju få användas någon gång. Det ska bli riktigt kul att åka bort och få andas lite friskluft i några dagar. Och sällskapet är det ju inte något fel på heller!

Undrar om plastskidor och på tok för långa stavar är ett framgångskoncept? Ser ju rätt stabil och glad ut på bilden. Jag tror att jag knyckt farbror Johans skidor,  tro på tusan att jag är nöjd! Vill minnas att vi åkte en del skidor när jag var riktigt liten. Kan det stämma morsan? Jag vill gärna bli lite bättre på skidor för det ser så väldigt skönt ut att susa fram i spåren!

Annonser

En reaktion på ”Skidåkarn

  1. Det kommer bli stentufft träningsupplägg i Grönklitt! Väckning klockan sju för tur med hundspannet (alltså, du får dra och Tassa åka i pulkan), sen på skidorna ett varv runt 1.5-kilometerspåret (folk brukar åka det med treåringar så jag tror du fixar det) och efter det tar vi återhämtning med chips och irish coffee hela eftermiddagen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s