Saknar och längtar

IMG_5255

Tusan också vad jag saknar att vara igång med träningen. Förra året var mitt bästa någonsin rent fysiskt. Jag kom igång jättebra med träningen, höll igång i närmare nio månader regelbundet (tre gånger per vecka) och det var så himla kul. Jag mådde bra, hade inte alls lika ont som jag brukade och jag kände mig stark och trivdes bättre med min kropp än vad jag gjort på väldigt länge. Inte så konstigt, den fungerade ju bättre än på väldigt länge! Det var sällan jobbigt att cykla till gymet efter jobbet, och kändes det motigt så gick det alltid över när jag kom dit och körde igång. DIT vill jag tillbaka! Vad hände då? Vad var det som fick mig att tappa allt det här? Jag fick plötsligt ryggskott, och det ville inte ge med sig. Det ledde till att det inte alls var lika kul att träna, och jag tog allt längre uppehåll. Smärta är min främsta glädjedödare när det gäller träning. Frånvaro från smärta är min största vinst.

I somras trodde jag att jag var nära att hitta ”det” igen. Det där go:et, suget efter träningen. Så blev jag sjuk. En envis jäkla förkylning. Sen blev det så tungt med allt som hade med kondition att göra och min blod- och järnbrist upptäcktes. Sedan dess har jag velat vila kroppen och fokusera på att ta fylla på järn. Det gick väl sådär, då det visade sig att min mage inte tål järntabletterna för fem öre. I förrgår fick jag till slut min första dos intravenöst järn. Jag fick även hem nya träningskläder som jag beställt och de satt ju som en smäck. Nu är jag sugen på att dra igång igen! Vill träna och känna mig stark. Åh den känslan, come to mama.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s