Varför tränar jag?

IMG_5256Jag har funderat lite på det, och kommit fram till en del bra orsaker. För det första så måste jag säga att jag har märkt att det är himla roligt att träna nu när jag väl kommit igång och när jag vågar utmana mig själv lite mer än vad jag gjorde förut. Men det var knappast anledningen till att jag började. När jag började nu i våras alltså. För jag har börjat många gånger förr men har alltid slutat ganska snart igen av olika orsaker.  Jag tror det var för något år sedan som jag för första gången tänkte att jag kanske skulle skaffa mig en PT att träffa ibland. Vem det skulle bli var givet. Men jag var inte riktigt redo att ta steget. I våras blev det av. Jag kände att jag behövde en morot och en liten piska och bokade in mig på min första PT-träff. Det gick ju utmärkt. Precis som jag hoppats blev det en bra motivation till att hålla igång. Jag kunde ju inte komma till nästa träff och inte ha tränat. Både pinsamt och korkat att kasta pengarna i sjön. Jag har träffat min PT fyra gånger innan vi tog ett sommaruppehåll som fortfarande pågår. Det har varit guld värt. PT Niki har tipsat mig om bra övningar och han har pressat mig så att jag har förstått att jag klarar mycket mer än jag trodde.

Två huvudanledningar driver mig att fortsätta träna. Den ena är rent estetisk. Jag vill inte vara så förbenat spinkig. Kläderna hänger ofta som på en flaggstång, det är jättesvårt att hitta något som passar bra, och jag trivs inte med att vara så mager. Det är inte kul när skelettet syns och många drar sig heller inte för att kommentera. Att försöka panna på med en massa fett känns inte som ett bra alternativ. Jag vill vara hälsosam. (Förresten funkar det inte för jag har provat.) Den andra anledningen, den som ger den allra största vinsten, är att jag vill bli av med den värk jag levt med sedan 18-årsåldern. Den som började som ischias, som blev till ländryggsvärk, som blev till konstant värk i bröstryggen, som gav huggsmärta i bröstryggen, som gav mig i princip konstant ont i bröstbenet i 10 års tid och som sedan ledde till värk i ljumskar och höftleder. Och så vidare… Jag har nog glömt något.

Och vet ni? Det funkar! Jag har märkt otrolig skillnad på värken under den tid jag hållit igång. Fantastiskt roligt, och jag tycker bättre om min kropp rent allmänt sedan den börjat fungera bättre. Nu när jag av olika anledningar kört en lägre träningsfrekvens några veckor har en del krämpor smugit sig på. Den här kroppen verkar vara gjord för rörelse. En positiv biverkan av träningen är också att jag känner mig bra mycket piggare. Nu ska det bara börja synas på musklerna också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s