Så här har jag haft det idag

IMG_2144De senaste veckorna har varit helt galna på jobbet. Massor att göra och hela tiden händer det något. Jag skriver ett fax, telefonen ringer och jag tar tag i det ärendet, någon kommer in och säger något, skriver en lapp. Just det! Skicka faxat. Faxar. Kommer tillbaka och lägger faxet på bordet. Tittar på det. Har jag faxat det där? Telefonen ringer. Någon har behov av insulinpennor, helst nyss. Faxar en beställning till apoteket. Jo det blir många fax på en dag. Den andra telefonen ringer.  Blodsockret på Sture låg på 14,3 i morse. Måste komma ihåg att kontakta läkaren om det. Nu måste jag åka iväg och ta det där blodprovet. Kollar faxen på vägen ut. Recept saknas på insulinpennorna. Skriver i kalendern att ringa vårdcentralen och be om nytt recept. Åker ut och tar blodprov. Lämnar på närmsta vårdcentral. Telefonen ringer medan jag kör. Komma ihåg och ringa tillbaka så snart jag har stannat. Nu har någon fått ett nytt sår på tån. Behöver tittas till. Kan jag göra det imorgon? Svänger förbi och tittar till någon som mår dåligt och när jag ändå är ute så kan jag ju lägga om det där såret hos grannen. Och just det. Kontakta läkaren om Stures höga blodsocker. Det har varit högt länge nu. Har han en infektion på gång månne? Oh joy. De är ju så svåra att få tag på på den där vårdcentralen. Visst fasen! Vi har inte delat en enda dosett än och det är onsdag. Inte bra. Det fattas säkert några som inte kommit in från brukarna ännu. Får kolla det när jag kommer in igen. Klockan är redan halv tolv. Äta lunch vore ju något. Jo jag är grymt hungrig. Telefonen ringer igen. Vi har två meddelanden på telefonsvararen på kontoret. Väntar med att lyssna av dem. Någon patient ska komma hem från sjukhuset. Vilken tur att de ringde till fel distrikt. Lotsar personen rätt och börjar värma maten. Telefonen ringer. Det där får svararen ta. Andra telefonen ringer. Läkaren jag pratade med igår vill att jag ska ta prover på den där patienten vi diskuterade. Kan vi ta det i nästa vecka eller är det bråttom? Pling! Maten är varm. Loggar ut för lunch. Sjunker ner i stolen och tar första tuggan. Det ringer igen. Ignorerar det. Det finns telefonsvarare. Under lunchen har fyra personer diskuterat brukare med mig. Det är ju deras enda tid att diskutera med oss sjuksköterskor. Brukar försöka äta innan de kommer in just på grund av det. Vill vara tillgänglig för frågor. Mätt. Trött. Vill. Sova. Middag. Bäst att sätta igång och jobba igen. Loggar in på telefonen. Faxar vårdcentralen om det sockret. Var la jag nu lappen? Visst var det Sture de ringde om, eller var det Eva? Det måste ha varit Sture. Lyssnar av telefonsvararen. Ett ”Klick”: Det är de bästa meddelandena. Kräver ingen åtgärd. Nån gav upp och la på. Andra meddelandet, en anhörig vill diskutera någon ny medicin. Skriver upp i kalendern att ringa. Sen. Eller jag gör det på en gång så är det gjort! När jag slagit numret ringer telefonen. Men vad i hela…..Och just det, har doktorn skrivit det där receptet på insulin? Måste ju hämtas ut idag. Ringer apoteket. Nej inget recept. Ringer vårdcentralen. Förklarar läget. Jodå, det ska ordnas. Och så här håller det på. När jag går hem ringer det i öronen. Det ringer lite här och var. God jul och bjällerklang! Welcome to my world.  Nån som är sugen på att bli sjuksköterska? 🙂

Uppdatering: Alla namnen i texten är naturligtvis påhittade. Om någon undrade.. 

Annonser

En reaktion på ”Så här har jag haft det idag

  1. Pingback: Ett under av effektivitet | lifebymanda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s