Vilka minnen

Jag glömmer aldrig när mamma och pappa packade in oss i bilen och styrde mot botaniska växthuset en kväll typ 1989 för att vi skulle uppleva detta magiska ögonblick. Jättenäckrosen skulle blomma, och i kväll skulle det ske. Vi stod där inne i det fuktiga växthuset i flera timmar, minst hela kvällen, och stirrade mot dammens mitt där knoppen envist knep ihop sina kronblad. Jag och min kompis Moa blev tröttare och tröttare, och ingenting fanns det att sitta på. Det hela slutade med att vi gav upp och åkte hem. Jag tror blomskrället slog ut under natten när ingen var kvar, om jag minns rätt. Det är väl så, a watched pot never boils…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s