Rapport från fakiren, tillika spurtbullen

Nu får jag skämmas. Det är ju vanvettigt längesedan jag skrev. Ni som tror att jag bara legat och latat mig på min nya spikmatta har inte helt rätt. Inte helt fel heller för den delen. Jag har upptäckt att den är fenomenal att lägga bakom ryggen då man sitter i soffan framför tv:n. Det pirrar och sticks läskigt ett tag, och så plötsligt infinner sig ett lugn och en värmekänsla. Ibland sitter jag ett par timmar åt gången. Som tur är kan man inte överdosera. Huden blir knallröd, tänk kraftig solbränna, och man får små roliga prickar i huden. Jag kan inte säga att jag är smärtfri, men visst har jag haft mindre trötthetskänsla i bröstryggen sedan jag började använda brädan. Ska fortsätta använda denna roliga manick, så får vi se vad långtidseffekterna av den blir. Jag gillar den i alla fall än så länge.

Under veckan som gått har jag varit ute och lubbat två gånger. Eller ja, ute en gång (igår) och på löpbandet en gång. Det har gått riktigt bra faktiskt. Jag tycker att jag orkar lite bättre än förut och är så otroligt glad att jag inte får mer ont än lite träningsvärk av det. När jag bodde i Stockholm och var ute och joggade under en period slutade det nästan alltid med ischias och ont i både säte och lår. I våras orkade jag bara hålla igång ett par hundra meter på raken (p.g.a. smärta och dålig kondis) så jag får ändå säga att uvecklingen är smått överraskande. Det är ändå bara fyra gånger jag sprungit, och alla gånger har jag orkat hålla igång utan att ta mer uppehåll än något tiotals meter i 15-20 minuter. Plötsligt känns mitt mål att i sommar kunna springa (nåja, jogga) ett femkilometerslopp som något mer nåbart. Igår försökte jag mig på att tänka på hållning och armrörelser då jag sprang. Pendlade med armarna mer rakt framåt än framför magen och försökte hålla upp bäckenet som jag läst i hjärtats löpartidningar att man ska. Dessutom la jag in lite fartlek. Sprang snabbare mellan vissa lyktstolpar och långsammare mellan andra. Det ska tydligen vara bra för motivationen, belastningen och konditionen. I min egen lilla värld sprang jag snabbare än jag brukar så jag blev allt lite beskriven när jag insåg att jag endast bättrat mig med max en minut. Fast det mesta av snabbhetskänslan kanske var ren teknik, att det kändes lättare. Det återstår att se om jag kommer hålla fast vid min nya hobby, jag tror nästan det. Jag är grymt sugen på att skaffa funktionella och bra kläder, men det får vänta tills jag ser att intresset är lite mer ihållande. Riktigt så rik är jag inte att jag kan slänga ut pengar på kläder som inte kommer användas. Fast snart är jag rik sjuksköterska. Då ska ni få se på andra bullar..


Kanske ett par såna här skulle göra susen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s